flickan som aldrig dög – Lotta Lundh

Flickan som aldrig dög är Lotta Lundhs självbiografiska text om hur hennes uppväxt påverkat hela hennes liv. Som barn kände hon sig ofta osedd och hon när hennes föräldrar skilde sig så hamnade hon i en känsla av att hur mycket hon än presterade så var det aldrig nog för att bli sedd och bekräftad. Hon tog med sig känslan in i vuxenlivet och mådde under många år dåligt, hon gick in i förhållanden mest för att inte behöva var ensam, hon skadade sig själv, använde alkohol som medicinering mot ångest och hon hittade inte riktigt en plats i arbetslivet. Boken är nu skriver efter det att Lotta gått i terapi och med fonden att hon själv är mamma till två flickor. Just känslan av att ”nu när jag är mamma så ska jag aldrig upprepa mina föräldrars beteenden” är väldigt stark i den här boken. Lotta vill göra upp med det som hon själv upplevt och hon vill skriva om det för att själv bli starkare.

Lottas berättelse är mycket personlig men på sätt och vis också en berättelse från en tid och en miljö som jag känner väl igen. Det var en annan tid. Lotta är något yngre än vad jag är men vi är många som vuxit upp i familjer där man i bästa fall fick en smula beröm om man var duktig och skötte hushållssysslor. Att man skulle vara ensam hemma många kvällar och hela sommarlov och klara sig själv var självklart. Uppmärksamhet för något annat än prestation fanns inte och precis som Lotta så har jag fått bestämma mig för att vara annorlunda med mitt barn. I mitt hem förkommer inget våld, jag själv är uppvuxen med våld och straff och det har präglat mig för livet, och det löftet har inte varit svårt att hålla men däremot att uppmärksamma och berömma för annat än prestation. Det har varit svårare. Jag jobbar på det.

Det är alltid svårt att skriva omdömen om texter som är djupt personliga, berättelsen är ju deras och upplevelserna är både starka och berörande men jag ska ändå göra ett litet försök. Jag hade gärna velat att Lotta stannade vid några nyckelhändelser i berättelsen och berättat lite mer, nu blir det ganska svepande och liksom lite av allt som hänt. Jag skulle velat haft fördjupade bilder av några händelser, samtidigt så är man helt på det klara på att Lotta säkert har berättat sin story precis som hon vill berätta den och det är en både ärlig och utlämnande text. Modig!

Bildkälla: Förlag Vintergård