Vissa böcker ska man läsa med ögonen och inte med öronen. En sådan var Sympatisören av Viet Thanh Nguyen. Flera orsaker är det till det, en är att den här romanen innehåller ett antal grymma tortyrscener och det är svårt att värja sig när man lyssnar. När jag läser riktigt grymma händelser med ögonen så kan det hända att jag kisar lite, eller till och med hoppar över. När man lyssnar så går inte det. En annan orsak till att jag mestadels läste med ögonen var att berättandet inte är kronologiskt och det gäller att hänga med i både tid och plats. Med det skrivet så är det här en mycket intressant läsning.
Romanen börjar på 70-talet när en kommunistisk vietnamesisk man, kaptenen, har infiltrerat den USA-understödda armén och när kriget närmar sig upplösningen så är det bråttom att sätta sig i säkerhet. Han reser med en av de sista helikoptrarna ut ur landet och hamnar med sin usa-vänliga general i LA. Han fortsätter sitt dubbelliv i USA och en stor del av behållningen av den här boken är att läsa mannens observationer om livet i Kalifornien.
Snart får jag som läser förstå att han nu sitter fängslad i Vietnam och att han fått i uppdrag att skriva ner sin berättelse. I mannens skildring så får vi följa hans liv som dubbelagent och yrkesmilitär, följa med till hans barndom där han vuxit upp med en vietnamesisk mor och hans liv i USA. Det här är en roman om mellanförskap, mannen känner sig inte riktigt hemma någonstans. Han har en fransk far och hans europeiska utseende gör att han hamnar utanför både i Vietnam och i USA. De här dubbla identiteterna och förmågan att anpassa sig gör honom till en utmärkt spion.
Jag har länge drömt om att resa till Vietnam och om man någon gång kan resa igen så ska jag absolut ta mig dit. Den här romanen är en ny röst om det krig som skildrats i många amerikanska filmer och böcker, länge är det förlorarens berättelse som hörts. Tack Nguyen för att jag fått läsa och bredda min bild av ett krig som var omåttligt grymt och i vilket ingen kanske egentligen var en vinnare.
Bildkälla: Bokförlaget Tranan
Leave a Comment