dalenglitter – Wanda Bendjelloul
Äntligen kom Wanda Benjellouls debutroman Dalenglitter: en roman om hårt arbete som ljudbok och under de senaste dagarna har jag lyssnat så ofta som möjligt. Man vill ju bara leva och vara i den unga namnlösa kvinnans värld, hon som bor med sin polska mamma i Dalen och som arbetar hårt för att spara ihop till ett körkort. Med körkort kommer friheten och nätterna på hamburgerrestaurangen i city är vägen till frihet. Körkort är dyrt, om hon bara kunde hitta någon att övningsköra med?
Det här är en roman med mängder av scener som gör att man först småskrattar och sedan sätter samma skratt i halsen, de unga tjejerna från Dalen drömmer om lyx och flärd och hamnar i sunk och väldigt hårt arbete för små pengar. Mamman går på visningar på Östermalm för att drömma om ett vackert hem, dottern drömmer om en Gucci-väska och verkligheten stannar vid en lägenhet på fel sida spåren i Enskededalen och klänning på rea från HM. De klär upp sig, sminkar sig och går ut i sommarnatten, hur de än anstränger sig så blir de inget annat än något pråligt som kanske kan duga att ligga med. Tjejerna är street-smarta och de tar sig framåt och uppåt men det har sitt pris. Det här är en roman om klass och kön, om drömmar och hopp. Läs och var en fluga på väggen i en annan sorts liv än ditt eget, eller läs och känn igen dig i livet för tjejerna i Dalen. Bara läs!
Häromdagen hjälpte jag en elev med en text där han skulle beskriva sin framtid. Han skrev om att han mest av allt skulle vilja bli fotbollsproffs men som plan b skulle han bli ingenjör och rita hus. Men, la han till, jag blir nog bara en vanlig ortenkille. När jag frågade vad en vanlig ortenkille var så ville han inte svara. Det ska du inte veta Anna. Ni fattar att jag gick igång och peppade och pratade om drömmar som kan bli sanna om man arbetar hårt (fotbollen fick väldigt lite fokus i mitt pep-talk, jag pratade om Chalmers) och då säger pojken (11 år): Jag tror jag försöker med fotboll först 🙂 Det låter lättare.
Hur som, skolans roll ingår inte alls i romanen Dalenglitter, ungdomarna vi får följa har just lämnat den och ska vidare i livet mot en vuxenvärld som kanske inte ser likadan ut som drömmarna oavsett hur hårt de jobbar. Det är deppigt att tänka på och här i Göteborg, och på andra platser så har en livstil som är för några få, men som marknadsförs som att den är för alla, skapat ett sug efter snabba pengar. Den utvecklingen skrämmer mig en aning. Kanske är jag bara en gammaldags tant. Må så vara.
Bildkälla: Weyler förlag
Leave a Comment