bokbubblarna goes King

Vår fina bokcirkel bokbubblarna läser i tema varannan gång och nu var det dags att läsa Stephen King. För mig var det långt utanför min vanliga läsning, och jag tog mig av den självbiografiska långnovellen Höstgärning. Det visar sig att flera av medlemmarna haft King som en sådan där mental snuttefilt som man ständigt återkommer till och som man läst sedan tidiga tonåren och Sofie väljer Maratonmarschen som sin absoluta favorit. När man pratar King så kommer man ju självklart in på alla de filmatiseringar som hans böcker lett till och Linda hade läst Det för att sedan kunna se den som film, hon undrar om det är så att King är dålig på slut? Hon var besviken på slutet och flera av oss höll med, det är som att han liksom tröttnar på sin story och vill avsluta så att han kan börja på något nytt. Annars pratade vi om att det är läskigt med clowner och annat oväntat men det läskigaste är alla barn som far ill och som lever i misär. Anna hade, liksom jag, läst Höstgärning och de andra novellerna i Årstider skall alla vara riktigt bra.  Filmen Stand by Me är ju helt fantastisk och jag ska se till att se den igen snart. 

Annars har jag sett väldigt få av alla de där skräckisarna som ”alla” såg då i min ungdom. Metta berättade om hur King var de allra första vuxenböckerna som hon läste och hur man kunde låna hem en halvmeter King under sommarlovet – böckerna var ju så tjocka! Om det är fin eller ful litteratur är oviktigt, han kan underhålla och berätta en historia som få andra och att människor läser (och får upp ett läsflyt) är superviktigt för att kanske också ta sig an texter som är mer krävande. Linda påpekade att det är väldigt många ord i en King-roman och visst kan man säkert stryka och det upprepar sig en hel del men omkväden är ju också en del av ett berättande. Vi pratade också om hur viktiga miljöerna är för många av berättelserna och att han har sitt hjärta i Maine och New England. 

Det finns en TV-serie som heter  Under the Dome på Netflix som Linda rekommenderar. Kanske kan jag se den utan att bli livrädd. Bea hade läst Doktor Sömn som är en fristående fortsättning på The Shining och hon var inte jätteimponerad så den pratade vi mycket lite om, det måste ju bli så i en osannolikt produktiv författares skrivande att det är toppar och dalar. I sommarstigen ligger hans bok On Writing och väntar, den köpte M och läste när han planerade att skriva sin roman. Nu, efter att ha pratat King i några timmar, lockar den mig väldigt mycket. Tack till bokbubblarna som genom den här kvällen vidgade min värld en smula. Bästa sortens bokcirkel!