superviktigt – en serie böcker om barn med särskilda superkrafter

Sara, Joel, Liam och Jesper är fyra klasskamrater som alla har särskilda styrkor och ibland hamnar de i svårigheter som de behöver strategier och stöd för att kunna ta sig ur. Serien superviktigt  från Idus förlag är en serie med fem delar (Oscar, superhjälte har jag ännu inte läst) och alla delarna börjar samma dag. Det är en alldeles vanlig skoldag, klassen har matte, rast, idrott och lunch och i respektive del får man följa de olika barnen. Liam är killen med oro i kroppen som gör allt för att klasskamraterna inte skall upptäcka hans hemlighet. Joel är alltid allt eller inget, han kan bli hur entusiastisk som helt för det som är intressant men han kan också ha väldigt svårt att motivera sig för onödiga ting. Joel behöver lugn och ro, lagom med intryck och en förutsägbar skoldag och Sara vill bara att alla ska vara snälla och sams hela tiden. Hon blir mycket ledsen om klasskamraterna stökar och bråkar. 

En helt vanlig klass i en skola i Sverige idag alltså, där finns elever med många olika styrkor och svårigheter och oavsett om de har medicinska diagnoser eller ej så behöver de anpassningar, stödstrukturer och vuxna som skapar förutsättningar för inkluderande lärmiljöer och inkluderande undervisning. Min reflektion är att de pedagoger som arbetar som klasslärare följdriktigt måste vara superpedagoger. Elever som är supertaggad, supersnälla, har superhemligheter och supersinnen har alla rätt att få det de behöver för kunna utvecklas så långt det är möjligt. Tyvärr så menar jag att författarens recept att klassen ska jobba i projektform där alla elever använder den arbetsform som de är bekväma i och som de känner till fungerar särskilt väl för en klass där det finns många elever med många olika behov. Jag har arbetat i många år i projektform och det kräver en oerhörd struktur och mycket tydliga ramar för att alla elever skall kunna utvecklas och lyckas. Som ensam lärare i klass med 28 elever på mellanstadiet varav många har särskilda behov, är nybörjare på svenska eller har en trasslig social situation så kan jag säga att struktur, rutiner och extrem tydlighet är nyckeln till trygghet. Struktur men inte slentrian – det funkar. Varierad och välplanerad och höga förväntningar på eleverna, det funkar. Projektarbeten där alla ska välja själva är svårare, för de flesta elever som jag arbetar med i vart fall. 

Med det sagt så är den här serien en lättläst och välskriven läsupplevelse som passar fint att läsa högt i många klasser. Böckerna kan fungera som diskussionsunderlag och de fungerar fint tillsammans med elever från åk 2 – 5. De bidrar till kunskaper om alla olikheter och jag ska absolut rekommendera lärarna att använda dem i undervisningen. Jag skall också vis dem för kuratorn på skolan, de kan fungera som en liten fortbildning för vuxna som ännu inte mött så många elever med olika superviktiga styrkor och svårigheter.