 |
| bild från Albert Bonniers Förlag |
Jag minns precis när jag satt i trädgården på Louisiana Literature (2016?) och lyssnade på Hanne-Vibeke Holst när hon berättade om sitt mastodontprojekt som nästan tagit kål på henne. Det var en roman som absorberat henne totalt och som krävde så mycket research att hon nästan var trött på hela grejen redan innan den var klar. Hösten 2017 kom Som Pesten. Januari 2020 kom Covid19. Verkligheten överträffar dikten.
Det som slår mig när jag läser den här tegelstenen, som är en spänningsroman i sitt upplägg, att händelserna i romanen kusligt korrekt förutspår en influensaepidemi som utvecklas till en pandemi. Hennes fiktiva influensatyp liknar SARS och symptomen med hög feber, lunginflammation och organkollaps som leder till hög dödlighet är något vi nu känner igen från verkligheten. Läskigt. Utan att avslöja för mycket av romanen så drabbar den fiktiva influensan särskilda grupper värre än andra vilket gör att också det verkliga scenariot möjligt att förutsäga. Det är de sårbara som drabbas värst, det är dem som vi måste värna. En pandemi som sprider sig bland vissa grupper i ett samhälle stannar inte där, att hålla smittan inom kontroll är oerhört viktigt för oss alla och om det betyder att vi måste prioritera vissa grupper så ska det göras. Det är ett av huvudbudskapen i den här romanen. Utan samarbete och solidaritet så går vi under.
Huvudperson i berättelsen är den danska läkaren Karoline Branner som är på väg till sitt nya jobb på WHO i Genève. Det är hösten 2015 och flyktingar kommer till Europa i stort antal, klimatförändringarna ändrar naturens spelregler och pandemier som Ebola och HIV härjar i världen. Med sig till Schweiz har hon sin man, som ska skriva en roman (egentligen ska han väl vara hemmaman men för syns skull så skriver han) och deras lille son. Arbetet som koordinator på WHO får en flygande start då en ovanlig influensaepidemi bryter ut i Danmark och arbetet med att begränsa utbrottet, försöka smittspåra och initiera ett vaccin drar igång. Samarbetet i FN-huset är inte enkelt och hierarkierna passar en danskfostrad läkare dåligt. Vi som läser får följa Karoline i arbetet och i vardagen, vi får också följa spelet kring vaccinframställning, politiska krumbukter och storföretagens makt över människor hälsa. Hanne-Vibeke Holst är mästare på att kombinera relationer med politik, etik och i det här fallet medicin. Hon skriver så spännande att man bara vill fortsätta läsa/lyssna och nästan 30 timmar ljudbok blev aldrig långsamt. Länkar till Selma Stories om någon vill läsa en intervju med henne från 2018 där rubriken lyder ”Frågan är inte om katastrofen sker, utan när”.
Lite extra kul var det att läsa en roman som utspelar sig i Genève, där bodde jag under ett år på 80-talet och nu när jag läste så fick jag väldig lust att resa tillbaks. Om vår verkliga pandemi lägger sig och det blir möjligt att resa igen så tror jag att jag ska ta en tur dit.
Leave a Comment