mörkernoja

Vaknar med mobilen krampaktigt fast i handen och kan inte annat än småle. I gårkväll så var det något konstigt ljus vid vårt sommarhus. Eftersom jag nu är där själv och kvällarna i augusti är mycket mörka så slog den till, mörkrädslan, som numer mest handlar om att bli iakttagen. Jag har haft många tricks för att jaga bort den, när jag var liten så var det inga fötter utanför sängen, persiennerna nere och stängda med lamellerna vridna uppåt (mycket viktigt så att ingen skulle kunna kika in) eller så sjöng jag högt för att fylla tystnaden. Det senaste är att sova med mobilen nära så att jag kan ringa snabbt. Nu hade jag tydligen somnat med mobilen i hand och vaknar likadant. Som en liten snuttefilt låg den där. Här krävs en uppryckning – jag överskattar tydligt intresset för min egen person.