läsare eller inte?

Pratade med en vän om läsning häromdagen. Jag själv är en läsare och har varit så länge jag kan minnas trots att det i mitt barndomshem fanns mycket få böcker. Där stod några Sigge Stark på en hylla och Barn 312 och de få böcker jag ägde hade röda ryggar och rymdes på ett hyllplan i mitt rum. Vi funderade över vad det är som gör att man blir läsare eller inte. Hur kommer det sig att några, trots liten tillgång på böcker, söker sig till läsandet medan andra, med stor tillgång på böcker, inte alls attraheras utan ser läsning som något nödvändigt ont? Så glad är jag att J gillar att läsa och har gjort det hela sin barndom. Om hon gör det för att det alltid funnits böcker runt om henne, för att hon blivit läst för under uppväxten, att hon sett oss vuxna läsa eller om skolan och samhället runt henne inspirerat henne, det vet jag inte. Antingen det eller så föddes hon till läsare. Vilket som, är jag glad för att hon läser med glädje. Jag vill ju gärna tro att jag haft ett litet finger med i spelet, om inte annat för att kunna tro på att det går att påverka barn till att bli engagerade och intresserade bokslukare.