invisible

Paul Austers senaste Invisible är en bok skriven på korthuggen och kärv prosa, delvis i gåtor och den är berättad av en erkänd författare som läser en bok som en gammal vän skrivit på sin dödsbädd. Boken i boken minner författaren om han eget 1967 och han reflekterar över livet och den kommande döden. Fågan är också om minnen kan vara osanna, kanske rent av fabricerade? Auster beskriver liv och författarskap, som i mitt tycke alldeles orimligt mycket cirkulerar kring sex. Explicita sexscener som tangerar pornografi tillför inte något till historien enligt mig. Håller han månne på att bliva gubbsjuk den käre Auster?