Mina kulturkollokompisar har tipsat mig många gånger om att Mhairi McFarlanes rom-comromaner är perfekt verklighetsflykt och jag har sagt att ja, jag ska läsa någon gång … Inte ens när kollot fick träffa Mhairi på mässan 2015 blev det av men nu så. Vi kunde lika gärna aldrig nånsin mötts börjar med att Laurie kommer hem från en tjej-kväll och hemma väntar hennes pojkvän sedan 18 år. Han gör slut. De som har köpte ett hus tillsammans, skulle bilda familj och åldras tillsammans. Hon är nu 36 och singel, hur gör man ens för att dejta? Saken blir inte enklare då de båda arbetar på samma byrå i Manchester, de ska träffas varje dag och snart flyger skvallret i korridorerna.
Hur som. Det här en romantisk komedi som är rapp i dialogen, mitt i samtiden och mycket underhållande. Man kan förstås räkna ut vad som händer men det stör mig inte alls. Det är som att stiga in i en riktigt välspelad brittisk romantisk film med ett härligt soundtrack och där vill man ju bara stanna. Eller varför inte Tv-serie. Minns ni Cold Feet från Manchester? Den nämns också i förbifarten i boken med en liten blinkning. Fniss och romantik och en och annan referens till låtar som till och med jag känner igen gör det här till perfekt sensommarfluff. Resten av dagen kommer jag att nynna på den här:
Leave a Comment