otro

Christa von Bernuths deckare Otro är en riktigt spännande bok som jag troligen inte hade stött på om jag inte hade haft så trevliga bokpratskompisar. Just idag vet jag inte vem det var som la denna ganska otäcka berättelse om tristess, svek och hämnd på bytarbordet men jag tackar för en spännande läsning!

Förutom en ganska klurig kriminalhistoria med två mord och ett mordförsök, så får jag lära känna poliskommisarien Mona Seiler som känner sig trängd mellan sitt yrke och privatliv. Hon oroar sig för sin son som skolvägrar och förhållandet till sonens far är ansträngt, ett förhållande dem emellan är omöjligt eftersom han har ett kriminellt förflutet. Berättargreppet med två historier som flätas samman, varav en är en inre monolog som man förstår ganska snart tillhör någon djupt inblandad i brottet, är inte särdeles nytt men tillför faktiskt en dimension till boken. Lite tråkigt var kanske att det kunde utspelat sig varsom i Europa, inte förrän i slutet av boken nämns att staden är München. Där finns överhuvudtaget få miljöbeskrivningar, inte heller tar hon chansen att  kommentera det tyska samhället. De deckare som jag uppskattar allra mest sätter också fingret på något i samtiden, det saknar jag här.

Bokmässan i år har tysktalande författare som tema och jag erkänner villigt att jag inte läst särdeles mycket tyskt. Christa von Bernuths berättarstil gillade jag, kanske blir det fler av hennes deckare innan hösten. Har någon läst några av de andra som översatts till svenska?