jag är tyvärr död…

Det är augusti, Olivia är 17 och mycket lycklig, ännu en sommar har tillbringats i Byxelkrok med älsklingen. Men redan på första sidan i Sara Ohlssons ungdomsroman blir Olivia dumpad och vardagen på gymnasiets naturprogram i Kalmar känns plötsligt mycket oviktig. Det perfekta kärleksparet Olivia och John är inte längre. Olivia SMSar sin trogne kompis Tor Jag är tyvärr död och kan inte komma till skolan idag och det är verkligen något som dött och försvunnit inuti Olivia; tron på den eviga kärleken. Hon har blivit lämnad och hennes sätt att hantera det är att hänga med kompisar, festa och ragga. På vägen oroar hon sin mamma och sårar sina vänner och försöker hämnas på sitt ex. Runt Olivia finns också ett gäng med kompisar som jag kunde känna igen både från min egen ungdom och dotterns gymnasietid. Särskilt charmad blir jag av Tor som uppgivet konstaterar att antingen förstår man det binära talsystemet eller får man ligga. I klassen finns också Danijel som tar lätt på livet ”Varför kan man inte bara få vara och se vad som händer? Skratta när man är glsd, skrika när man är arg, ligga när man är kåt?” och Olivia finner under hösten sakta den Olivia som hon kanske vill vara. Inte längre John och Olivia, bara Olivia. Arg, stark och självständig.

Sara Ohlsson har skrivit en härlig roman som känns ärlig i sitt sätt att skriva om det där att bli lämnad, den moraliserar inte, den levererar inga enkla lösningar vilket är skönt befriande. Extra plus till språket som är ungdomligt men ändå inte försöker vara hippt, modeord blir ju snabbt omoderna och för mycket av dem skulle göra boken föråldrad snabbt. Det är bra att författarinnan inte ramlat i fällan med mängder av slang för det här är en ungdomsroman som jag hoppas hittar till många läsare. Rappt språk, humor och depp i skön förening och fyllt med hopp för alla nydumpade därute gammal som ung. Läs, läs, läs!