som soldater …

Idag har Kulturkollo utmaning och den frågar oss vad vi tänker på när vi tänker på Lennart Hellsing. Jag tänker faktiskt mest av allt på mitt blockflöjtsspelande. Alla spelade blockflöjt i tidigt sjuttiotal och jag hade fallenhet så jag spelade i perioder väldigt mycket, särskilt tillsammans med några äldre flickor som spelade altflöjt. Det var väldigt roligt faktiskt, så kul att min man för några år sedan köpte mig en ny flöjt med vackert ljud och barockfattning. Den spelar jag inte så ofta på som jag borde men visst är det kul! Tillbaka till Hellsing. I både grund- och fortsättningsboken så var Lennart Hellsings visor frekventa och eftersom jag gick i skolan i en tid då alla barn fick en sångbok så har jag också min Våra visor kvar. Ur den spelade jag hur mycket som helst när jag var sisådär 7-8-9 år gammal. 

Vi sjöng också alla visorna på lågstadiet och jag minns texterna till de flesta också nu, mer än 40 år senare. En sång som var populär som rörelsesång i vår klass var ”Som soldater tågar vi”. Man stod vid sin bänk och så rörde man sig utifrån sångens instruktion, när versen var slut så skulle man vara tillbaka vid bänken. På vägen skulle man klara att röra sig i klassrummet utan att snudda någon … Väldigt bra träning. Tyvärr så har illustrationerna och texten i just den här sången liksom blivit allt för daterad och jag använder den inte längre. Redan på 90-talet när jag hade mina första klasser så funkade den inte längre så jag körde ”Segla åt öster, segla åt väster” istället. Same, same.