drömmar av plåt

”Drömmar av silver, drömmar av plåt, vakna min älskling för nu är jag kåt.”  Inte är det lätt att leva upp till den mansbilden inte om man gillar skolan, är liten och klen och helst bygger modeller.  

Det är tiden för Estonias förlisning och Nicke sitter och spelar tvångsyatzy på sitt knäck på banankompaniet, barndomsvännen från Skåne, Jonny dyker upp för att bevaka nyheten och installerar sig i Nickes studentrum. Barndomens minnen tränger sig på och flyter upp till ytan allteftersom, gamla roller utmanas och bibehålls. Livet i 90-talets Stockholm varvas med tillbakablickar på en barndom i småstaden och genom hela berättelsen skildras manlig vänskap och priset man ofta betalar för den. Jag får följa med till lagret, fotbollsarenan, skolgården och hemmet och överallt finns där en hackordning, alla vet sin plats och finner kanske också trygghet i det. Nicke har också en trygghet i sina modellbyggen, han lever allra helst i den fantasivärld han själv bygger ihop, verkliga världen är lite mer komplicerad. Tejerna står inte på kö, livet levs bara i halvfart och allt medan man lyssnar på blandband. 

Oj, oj, oj jag har verkligen befunnit mig i mycket manliga världar den senaste veckan. Brobyggarna av Guillou går såpass trögt att jag funderar på att ge upp, desto lättare flyter just Jesper Högströms Drömmar av plåt. Högström skriver i korta kapitel och lämnar till läsaren att sätta samman de olika händelserna till en historia och jag gillar att få lära känna Nicke, han är ganska jämnårig med mig och där finns mycket att känna igen och relatera till. Även om boken är grabbig, för det är den, många pojkar, killar och män och många typiskt manliga miljöer så är det måhända just det som är just bokens styrka. Här kompromissas inte med utforskandet av pojkar och män, söner och fäder. Gott så!

Jesper kommer till bokmässan och berättar om sin roman. Lyssna gärna på det!