Det är alla barns rättighet att möta världen som en sol, säger modern till Jarle när han berättar att han blivit antagen som doktorand. Han skall utforska egennamnen i Prousts verk på Bergens universitet och allteftersom jag lär känna Jarle förstår jag att hans värld behöver skakas om i grunden. Den jordbävningen kommer i form av en 7-årig dotter, en natt där under gymnasieåren blev Charlotte Isabel till och nu står hon på Bergens flygplats med en skylt runt halsen: jag reser ensam.Jarle vänder sig till Proust i sin förtvivlan: Jag har en dotter och jag vill inte ha någon dotter. Vad ska jag göra åt det?
– Du måste älska henne, sa Marcel Proust. Allt annat är comédie. Allt annat är tristesse. Allt annat är misére.
Det är den vingliga vägen mot faderskärlek som jag får följa i jag reser ensam av Tore Renberg, hans studentliv känns plötsligt mindre intressant och lite smått hittar Jarle tillbaks till den sköna känslan av att bara vara utan att tänka så förfärligt komplicerade tankar. Att engagera sig i någon annan är inte enkelt och när veckan med Charlotte Isabel gått har både Jarle och hans vänner fått mycket att tänka på. Sådant som de inte tänkt på innan och avskedet blir mycket annorlunda än mottagandet. Mer avslöjar jag inte för det här är en bok som ska läsas. Film finns också har jag förstått och jag kan tänka mig att den här boken kan bli en härlig, tänkvärd, mysig feelgood. Undras om den finns att hitta här hos oss?
Jag förstår nu att jag genast måste skaffa första boken om Jarle Klepp Mannen som älskade Yngve och läsa för Tore Renberg är en författare i min smak. Välskrivet och lättläst, humoristiskt och allvarligt och så på pricken i tiden.
Åh läs min kommentar på enbokcirkelföralla, orkar inte den igen 😉
Lägger den till min läslista 🙂
DEt är en feelgoodare!