det där med fåglar i Lund

Domkyrkan i dagsljus, inte alls särdeles läskigt…

Besöket i Lund ägnades faktiskt en hel del till att fundera på fåglar, jag hade just läst romanen Korparna och J hävdade bestämt att hon sett korpar på deras gräsmatta.  På kvällens promenad mot centrum pratade vi om korpen som symbol i olika myter, när vi sedan närmade oss domkyrkan kändes det som vi befann oss i en skräckfilm, stora flockar av skränande, svarta fåglar cirklade på himlen. Lugnet i kyrkan hjälpte något men kryptan var mörk och bara upplyst av fladdrande stearinljus inför kvällens mässa. Känslan av mörk, ond död kom smygande. Då är det läge att googla – en liten vetenskaplig research. Efter ett idogt sökande på våra smarta telefoner tror vi att det var flockar av svartkråkor vi såg. Inga kajor, råkor eller korpar utan svarta kråkor. Finns där någon ornitolog som vet så hojta men just nu satsar vi på svartkråkan. Plötsligt blev världen hanterbar igen. Skönt!