tänk om fotografier kunde tala…
 |
| Min farmor Anna Elisabeth ca 1911 |
Jag har varit på besök hos en snäll släkting och fått veta mycket om mina rötter. Hon har letat i kyrkböcker, samlat foton och pratar nu om att kanske sätta samman en fotobok. Den skulle jag gärna vilja läsa, det är ett imponerande arbete som alla släktforskare gör och riktigt spännande var det att jag till och med kunde titta i kyrkböckerna tillsammans med min kusin. Vilket jobb de gjort som digitaliserat allt detta. Jag själv går ju igång på historierna runt omkring, det skulle vara så spännande att skriva något någongång. Där finns miljöer och stoff att spinna vidare på och när jag nu sitter här med ett tummat brunt fotoalbum så inspireras jag av Elin Boardy som i sina två romaner skrivit utifrån släkthistorier och ett fotoalbum. Där finns en skatt av berättelser att finna i varje notering i kyrkboken, i varje bleknat fotografi. Tänk den som kunde resa i tiden! 
jo, spännande med rötter.
Så fina de är alla tre och högtidliga inför fotografen.
Anna Elisabeth låter bekant.
Jag var lite fascinerad av att kyrkböckerna finns sökbara digitalt numer. Vilken skatt som plötsligt blivit tillgänglig för många.
Jag tycker också att sådant här är sjukt fascinerande och skulle nog också kunna skriva en hel berättelse utifrån ett enstaka foto. Vilken fin bild på din farmor.
Visst är det ett fint foto, man riktigt ser hur de gjort sig fina och ställer upp så allvarligt. Det är taget av en kringvandrande fotograf som gick i gårdarna på landsbygden. Visit fotografi hette det så passande.
Oj, vad fascinerande! Alltså på riktigt.
Visst är det på riktigt! Äkta du vet.