ru – omistlig läsning!

Hur tänkte jag här? Kim Thúys novellsamling ru har funnits i min ägo snart i ett år, oläst. Ofattbart! Den förtjänar i allra högsta grad att läsas och inte ligga som en dammig hyllvärmare. Det här är ytterligare en roman/novellsamling som har sitt ursprung i självupplevda händelser och kanske var det en mättnad på sådana texter som gjorde att jag lät den ligga?

Kim Thúy knäpper mig på näsan och visar att en självbiografisk text kan vara stor litteratur. Det här är en äkta läsupplevelse, korta texter liksom små rännilar tillsammans bildar en forsande bäck och tar mig med på en härlig läsresa. I minnesfragment får jag följa den tioåriga flickan som flyr tillsammans med sina föräldrar från kommunisternas Vietnam fram till Kanada i nutid. I början av samlingen förstår jag att Kim nu själv är mamma och att det faktum uppmanat henne att skriva ned sin berättelse. Minnena hakar i varandra och det blir en både humoristisk och känslosam resa för läsaren, aldrig sentimental utan berörande och ibland upprörande.

Hon är uppvuxen i ett sammanhang där hennes familj är välutbildade och välsituerade i sitt hemland och ser hur hela deras värld förändras när kommunisterna övertar styret. Jag är mycket förtjust i att läsa texter från länder som jag inte vet så mycket om och det faktum att jag googlade friskt på Vietnam och dess historia under tiden jag läste hjälper till att ge boken ett riktigt högt betyg. Där finns många teman att upptäcka; det smärtsamma flyktingskapet, rotlösheten som följer på och kulturkrockar som uppstår. Som en tröstande, porlande bäck genom hela samlingen går kärlek och omsorg. Kärlek och omtanke kan göra den mest skrämmande värld till en trygg plats där man kan vaggas till ro och där frihet är möjlig.

Ru är franska och betyder bäck eller flöde och betyder på vietnamesiska vaggvisa eller att vagga.