Öster om Heden – ännu en tantlitt
Nu bor jag själv inte Öster om Heden men inte många steg ifrån och i sin nya roman frossar Viveca Lärn i Göteborg (och elefanter). Miljöerna är beskrivna in i minsta trottoarkant, personerna som befolkar trappuppgången på Sten Sturegatan och vinner på Postkodlotteriet kommer dessutom från olika omständigheter så hela området mellan Heden till Kålltorp – Korsvägen, Skår, Bö, Delsjön, Skatås – beskrivs med kärlek. Vivecka Lärn kan sitt Göteborg, älskar sitt Göteborg och det märks. Barn och ungdomsminnen kryddar berättelsen och de kan säkert väcka nostalgi hos dem som var med då, reklamjinglar från 50-talet, flickskolor och halstablettsortiment fladdrar förbi (hej svärmor…). Det här är en roman som ska föreställa nutid med samtidsmarkörer i form av paddor, bredband och bokningar på webben men människorna, människorna. De är som karikatyrer eller figurer från en annan tid, nu råkar några vara i min ålder, några är lärare och nej. Jag är ledsen Lärn men om man ska förlägga en bok på en så specifik plats med så detaljerat beskrivna karaktärer då får man vara noggrannare med researchen.
Antingen det eller lämna mer till läsaren att fylla i själv och just det hade inte skadat, snälla värld låt oss tänka lite själva. Här är det en och annan beskrivning för mycket och jag känner mig faktiskt lite idiotförklarad när jag läser. Med böckerna om Saltön funkade det eftersom det var en påhittad plats och man kunde köpa att karaktärerna var just figurer i något av en vuxensaga men i Öster om Heden funkar det inte för mig. Övertydligt – nej tack! Till Lärns försvar så småfnissar jag ändå då och då, de dråpliga kommentarerna som hämtade från tjuvlyssnande på vagnen, och vill man tillbringa ett par timmar med att läsa en habil tant-litt så är Viveca Lärns senaste roman helt OK. I genren så väljer jag dock alla gånger hellre Katarina Mazetti eller Karin Brunk-Holmqvist. Riktigt sugen blir jag däremot på att åka på safari – drömresan skulle gå till Kenya, helt klart.
Eller tack till biblioteket som låter dig låna dem gratis? 🙂
Absolut, ska tacka båda två! Jag lånar mycket e-böcker (sisådär 50 titlar har jag läst sen i juli) och hoppas att den möjligheten kommer att finnas kvar.
Det är ändå en speciell känsla att läsa en bok om sin egen hemstad, miljöer etc.
Måhända blir man extra känslig för faktafel när man själv vet hur det ser ut osv, för Göteborgare i spannet 65 – 75 är boken säkert en riktig nostalgitripp.
Oj, den trodde jag faktiskt skulle vara bra men kanske ska skippa den då!