Sunset Park i min hand
Jag har blivit övertalad, närmast tvingad 🙂 att ge den gode Pål Ååååster ännu en chans. Efter den i mitt tycke gubbsjuka och konstfärdigt konstruerade, evigt upprepande Invisible så trodde jag att det var slut mellan Pål och mig. Men som alla vet är det är svårt att ge upp en gammal kärlek bara sådär, han får en ny chans. En. En lördagskväll till med Pål som sällskap, om inte Sunset Park håller måttet så är det definitivt slut. Finito. 
Aaah … inte du också! Jag har varit på väg att göra slut med Paul sedan Resor i skriptoriet, eller i alla fall sedan Man in the Dark. Men vi är tydligen fortfarande ihop, fattar inte hur det gick till 😉
Åh, Pål. Vi hade ett uppehåll på sådär en tio år efter New York trilogin…(det är inte du, det är jag), men sedan har vi sakta men säkert hittat tillbaka till varandra och skulle gärna ha sällskap av Sunset Park denna lördagkväll!
Vi blev sams igen, som tur är för egentligen gillar jag ju Pååål.