recension eller reflektion?
Annika funderar i den här veckans bokbloggsjerka över recensioner:
Vad tycker du om att läsa i en recension (förutom själva recensionen då): författarinformation, ev. filmatiseringar, länkar till sidor som t.ex. Goodreads, Boktipset etc? Kort sagt: hur ser den ultimata recensionen ut enligt dig?
För mig är det viktigt att recensionen är personlig, den behöver inte vara en recension alls faktiskt utan kan vara en reflektion över boken, dra paralleller till tecken i tiden, eget liv eller kanske andra böcker. Då är det en läsvärd text för mig. De texter som går bort direkt är kopierade från baksida, Internetbokhandeln eller förlagets reklam. Jag är heller inte särskilt intresserad av handlingen, långa referat hoppar jag ofta över. Så för mig är det inte noga att texter om böcker följer recencionsmallen, jag gillar det personliga uttrycket. Skulle vilja skriva precis så själv…
Får man ha baksidetexten om man skriver egna tankar också? Så gör jag 😮
Får och får, nätet är fritt och
var och en gör ju precis som man vill, men jag själv väljer inte baksidestexter 😉 Min poäng var nog mest att jag vill läsa egna tankar. Det berikar mig!
Det där är så svårt, och det beror helt på om det är en bok jag läst eller inte. Främst vill jag läsa recensioner som fångar känslan i boken och om där finns något särskilt tema, en motivering till varför jag ska läsa just den boken istället för en annan som handlar om samma sak eller är skriven av samma författare.
Styrs inte så mycket av av andras omdömen om jag inte hunnit läsa boken (och där gör det heller inget om återgivningen av handlingen är en baksidestext eller inte..jag vill snabbt kunna avgöra om det är något för mig). Men om jag har läst boken så vill jag gärna ha långa texter med bloggskribentens reflektioner och analyser.
Distinkta recensioner med personliga uttryck är alltid kul att läsa (själv skulle jag vilja kunna skriva mindre formelartat, friare recensioner med variation). Puh, ber om ursäkt för lång kommentar..gillar frågan 🙂
Underbart med långa kommentarer och visst är det så att det är en engagerande fråga. Jag håller med om att det är skillnad om man har läst boken själv eller ej, man vill nog ha lite olika sorters texter. Det är ju det som är riktigt bra med bokbloggeriet – man kan hoppa lite mellan olika sorters inlägg.
Jag tycker du har fångat pudelns kärna ganska väl Anna. Personligt färgat är det viktigaste och lite av innehållet får det gärna vara med, men absolut inte för långa haranger och INTE kopierat direkt från förlaget.
Kort och kärnfullt är bra tycker jag ibland och långt och omständligt ibland. Det är bra att det finns många olika sorters skribenter här bland bloggarna.
Jag är inte allergisk för att använda baksidestexter, men jag vill väldigt gärna läsa personliga åsikter.
Personligt är bra, enligt mig då…
Men du, din recension/reflektion (jag kan inte heller bestämma mig vilket ord som ska användas) av ru är ju precis allt det där du skriver. Bara att läsa första stycket av din text får mig ju att vilja kasta mig över boken!
Tack, det var snälla ord. Jag tycker absolut du ska kasta dig över boken, den är riktigt bra!
Visst är det en intressant fråga! Det här med personlighet är något som alltid kan utvecklas. Att vara personlig utan att vara privat, det är ibland en balansgång…
Verkligen, håller med. Ibland kan utlämnande texter fungera men oftast är det bäst att privat är privat. Personligt där det privata antyds mellan raderna kan ibland kännas väldigt äkta.
Personligt är bra, men jag vill gärna ha lite annat också. Men en recension som träffar rätt i tonläget och språket kan ju vara en njutning att läsa utan att man vill läsa boken sen;-)
Ja, verkligen. Det är ett gott betyg att när mna läser en text, gillar den för vad den är!
Vi tycker rätt lika låter det som, fast jag har inte så mycket emot om referatet om handlingen blir lite längre. Beror lite på bok.
Visst beror det på bok, ibland vill jag gärna skriva och läsa mycket om handlingen. Inte för avslöjande bara för det stör mig när man får reda på allt.
Åh, jag har funderat väldigt mycket på det här med vad det ska kallas! Jag har väldigt svårt för att säga att jag recenserar en bok.
Visserligen har jag läst litteraturvetenskap och arbetar som bibliotekarie, men jag tycker inte jag kan kan kalla mig litteraturvetare eller litteraturrecensent. Jag personligen gillar ordet inlägg, kort och gott.
Där känner jag mig bekväm. Jag skriver inlägg på min blogg om t ex böcker jag läst eller böcker jag vill läsa. Ibland korta, ibland långa. Alltid mina personliga tankar om titeln. Ibland kan jag ta upp plot, språk etc och ibland inte. Det beror helt och hållet på humör, tid och annat. Men, om jag håller mig till just benämningen inlägg så känns det som om jag kan skriva lite som jag vill. Jag behöver inte inrätta mig i mallar för vad som bör ingå i en välskriven recension.
Inlägg är ett bra ord, neutralt och möjligt att fylla med vad man vill. Jag känner att ordet recension förpliktigar allt för mycket, jag vill göra som du. Skriva lite som jag vill och hur som det passar. Det känns skönast så!