när himlen faller ner – Johan Ripås
När himlen faller ner av Johan Ripås är en sån där bok som jag dras till, det handlar om vad som händer när ett barn drabbas av svår sjukdom och det handlar om cancer. Jag borde läsa fler skildringar av det här slaget, det är en bok som förmedlar hopp och tro på att det kommer att ordna sig. Nu är ju min erfarenhet av cancer inte sådan, men man måste påminna sig om att många som drabbas av cancer faktiskt botas eller lever med sjukdomen under lång tid.
Johan och hans familj har bestämt sig för att stanna i Sydafrika, han arbetar som utrikeskorre och barnen har rotat sig väl i skolor och livet på andra sidan jorden passar hela familjen. Flytten från Johannesburg till Kapstaden är planerad och allt är ordnat. Då blir den yngste, treåringen, krasslig. Är det influensa, en parasit eller något annat? På en dag förändras livet för hela familjen. Sonen har fått leukemi och nu måste de snabbt ta sig till Sverige, till Astrid Lindgrens barnsjukhus, där den bästa vården finns.
Så får vi följa Johan, hur han som pappa försöker ordna allt till det bästa och samtidigt som hans son är mycket sjuk så skall allt praktiska ordnas. Känslorna sätts liksom på vänt, han hamnar i fixandet och han måste vara den som klarar av det här. Himlen faller ner och det är bara att fortsätta simma. Fixa, ordna, packa, övervaka vården, kontrollera logistiken, boka resor, ordna boende och skolor i Sverige och mitt i allt försöka förstå att sjukdomen är verklig. Den finns och den måste behandlas. Under tiden som allt ska ordnas så kan det vara de sista stunderna som han får med sin son. Den balansen är svår och den skildras i den här självbiografiska romanen som ger känslan av att vara anteckningsboken, den där Johan klottrar ned allt från medicinlistor till personliga tankar.
Jag gillade särskilt mycket att han läser ljudboken själv, det ger en äkthet som gör att texten drabbar extra. Fin läsning, hoppfull läsning. Nu önskar jag sonen allt gott och skänker en slant till barncancerfonden. Gör det du också!
Jag läste ut den med tårar i ögonen. Boken var dessutom en ögonöppnare för hur bra vi har det i Sverige, och att jag är tacksam för att mina skattepengar går till bland annat cancervård.
Ja, det var en fin skildring av hur anhöriga reagerar och hur bra vi på många sätt har det i Sverige. Min erfarenhet av cancervården är att det finns många duktiga människor som jobbar där, men att det gäller att vara påläst och driva på. Inte alltid enkelt när man är i en totalstressad situation. Just det där att man hamnar i att bara göra skildrar Ripås väl tycker jag. Känna efter får bli en annan gång.