himmelsdalen
Så äntligt har jag läst Marie Hermanssons senaste roman Himmelsdalen. Eftersom den inte fanns som e-bok så har jag troget väntat på pocketupplagan. Jag lyssnade på Marie på bokmässan och visste att det här var en bok för mig, utan tvivel. Jag gillar mycket hur hon ofta börjar sin berättelse i det vardagliga, allmänna och sedan skruvar till det varv på varv tills man inte riktigt vet vem som är frisk, vem som är sjuk, vem som är klok och vem som är galen. Den här boken är ett tankeexperiment som heter duga! Jag gillar skarpt just den diskussionen och skulle gärna läsa den här i bokbubblarna. Hoppas jag kan få tjejerna med på det tåget…Till den lilla avlägsna dalen i Helvetia kommer Daniel för att besöka sin tvillingbror Max som bor på santoriet. Bara någon dag senare så har han gått med på att ta sin brors plats, den himmelska dalen blir allt trängre och människorna som bor där ter sig allt mer udda. Är dalen en fristad eller ett fängelse?
Nu tänker jag inte skriva mer om handlingen för det här är en bok som ska läsas, som ska överraska läsaren och som förtjänar att läsas med ett öppet sinne. Som en riktigt bra spänningsroman fångar Marie Hermansson mig och jag längtar redan efter nästa roman. Lysande!
Jag har tidigare läst alla Maries böcker men bara skrivit om Musselstranden här på bloggen.
Just det, den här hade jag glömt att lägga till på min önskelista. Tack för påminnelsen!
Den är klart värd en plats på önskelistan!
Jag har faktiskt bara läst den här av Marie Hermanson men jag gillade den också skarpt så det blir nog fler!
Jag måste läsa din text igen om den här boken, min favorit av alla är Musselstranden men Värddjuret och Hembiträdet gillade jag också mycket.
Ska komma ihåg Musselstranden när jag känner för lite Hermanson-läsning!
Anna: Ja, den är allt lite ruggig! Jag lyssnade på Marie H på Frölunda bibliotek för en tid sedan. Hon berättade bla att boken började med en dröm (som hon sedan försökte återskapa) och att hon från början skrev vartannat kapitel om Max – men fick rådet att ta bort de kapitlen (som tagit kanske 1/2 år att skriva!). Jag hade velat veta mer om Max! Hon jämförde honom lite med mr Ripley…
Vad tycker du om Couto?
Jan
Ja visst hade det varit spännande att veta mer om Max, men kanska var det lika bra att bara föreställa sig den brodern, jag tyckte det var en del av spänningen att man inte fick grepp på honom.
Just nu avslutar jag Couto och jag är ganska omtumlad. Han skriver mycket speciellt. Samlar ihop mig till en text imorgon om boken, den tål att grunnas på.
Jag bara gillar hennes böcker och favoriten är Värddjuret! Lånade ut den för länge sedan till – jag kommer inte ihåg vem – och fick aldrig tillbaka den. Har försökt fått tag på den men inte lyckats 🙁
Trist att du inte hittar boken – jag lovar jag ska hålla ögonen öppna efter den. Jag har en urgammal pocket som sidorna nästa fallit ur av just Värddjuret. Det är nästab så jag börjar klia på benet bara av att tänka på den ruggiga boken…