och avslutas med Jag skulle aldrig ljuga för dig

Det handlar om att vara autentisk, sann och ärlig mot sig själv. Det rådet ger Cecilia sina patienter i parterapin samtidigt som hon alltmer vantrivs i det perfekta medelklasslivet hon själv lever. Drömmen om en Eamesfåtölj att ställa i sitt stilrena vardagsrum är kanske inte ens hennes dröm, det är nog egentligen Josefs och livet känns mer och mer som en tablå av Lyckliga familjerna. Allt på ytan är så perfekt, tre fina barn, bra jobb, lyckligt äktenskap, vältränad kropp, kanelbullar, doftljus och lagom klämkäcka statusrader på facebook men Cecilia håller på att gå under. Allt handlar om att hålla kontroll över den människa som hon egentligen är, att passa in i den lyckade mallen är förtärande, ventilen i listskrivandet är långa löparturer nattetid. Cecilia har utplånat sig själv för att passa in i den roll som hon tror att Josef förväntar sig och en dag så går det inte längre, förändringen börjar med en krossad Ferraribil.

Om man är runt fyrtio och kvinna så kan säkert de flesta känna igen sig på något sätt i huvudpersonerna i Moa Herngrens roman Jag skulle aldrig ljuga för dig.   Hon har skrivit en bok där fyrtioårskrisen slår till på alla plan men det känns lite överdiskuterat, var och varannan roman handlar om kvinna snart 40 som börjar omvärdera sitt liv. Det som jag mest av allt tar mig an känslomässigt i boken är barnen, de blir så vilsna när de vuxna är fullt upptagna med sig själva. Drömmar och ambitioner hos de vuxna inkluderar inte barnens behov av att bli sedda och älskade bara för att, utan prestation och utan motkrav. De är först och främst rekvisita i den vackra bilden av den lyckade familjen och då gäller det att de inte har för höga krav. Kärlek är inte att tänka på, specialfrukost och överplanerade födelsedagskalas det kan gå an men omtanke, omsorg och villkorslös kärlek finns inte på listan. Kall som is, avstängd och som en mekanisk robot sådan är mamma Cecilia, psykoterapeut med specialistkompetens på parförhållanden. Bara för att man talar behöver inget bli sagt, för att något är transparent behöver det inte vara autentiskt, äkta kan vara att bara känna inte tänka och det är de känslorna jag tar med mig efter att ha läst Moa Herngrens Jag skulle aldrig ljuga för dig, det och drömmen om en äkta Eamesfåtölj.