algeriet 5x – kärleken, kriget – en algerisk mosaik

En lämplig titel på Assia Djebars komplexa roman kunde kanske vara Friheten, Kärleken, Kriget. I krig och kärlek är allt tillåtet, gränserna suddas ut, det berusar och förför och i Kärleken, Kriget  vävs två historier samman. Dels får vi via brev från franska officerare följa Frankrikes intagande av Alger och ”befrielsen från barbariet” under tidigt 1800-tal där förälskelsen i kriget stinker. Dels får vi följa den unga flickan i 60-talets Algeriet som söker skaffa sig en smula frihet från sin avskurna och slöjbeklädda fångenskap i hemmet genom brevskrivning. Hon har, som en av de första kvinnorna i familjen, fått lära sig att läsa och skriva och det öppnar hennes värld på bekostnad av uteslutning från den kvinnliga gemenskapen.

Som titeln antyder är det en rik mosaik av bilder från ett Algeriet som söker friheten. En sorts komplicerad dröm om frihet, jämlikhet och broderskap som ingen kolonisatör men heller inte en patriarkal religion kan bjuda. Vi får i romanen möta bilder från olika tider som väcker frågan om krig någonsin kan leda till frihet och kärlek? Gårdagens förtryckta blir dagens segrare och morgondagens förtryckare, ett förtryck ersätts av ett annat och vad kan bryta den rundgången? Tanken. Den fria. Ordet. Det fria. 

Ordens makt är stor och definierar minnen och historien. Det blir tydligt i Djebars roman. Jag har tidigare läst Ingenstans i min fars hus och Sultanbrudens skugga av samma författarinna och hennes namn nämns ofta i nobelprissammanhang. Visst vore det dags för en kvinna med rötter i Afrika att få priset. Lyssnar du herr ständige? 

Läs i SvD vad de skriver om Kärleken, Kriget.