– Varför anföll de den?
– Du vet mycket väl, min vän, att om du i det här landet undrar varför, så måsta man börja med att få de döda att tala i sina gravar.
– Du förstår, far, sorgen kommer antingen att smälta och rinna ut genom ögonen eller så blir den vass som ett knivblad och väller fram ur munnen eller så förvandlas den till en bomb inombords, en bomb som exploderar en vacker dag och får dig att explodera…
En sak är säker att Atiq Rahimi i sin vackra kortroman Jord och Aska vill påminna oss om att minnen av krig, förtryck och sorg inte försvinner, de sätter avtryck i människornas inre, avtryck som finns kvar i generation efter generation. Människans spår blir till aska och det är bara jorden som alltid finns kvar, tryggheten av fädenerslandet, smaken av de sura äpplena och vänligheten mot en främling som ber om en kopp vatten.
man blir ju nyfiken, trevligt tips
Kul att du blir nyfiken, det är änna meningen 😉