fästeman å möa
Här står vi alldeles lika gamla i köket i lillastugan 1970. Så snygga i våra strumpbyxor, det var inte varje dag som man blev fotograferad och visst har kameran fångat vissa släktdrag hos oss?
Då var då, då i treårsåldern när vi hade hela livet framför oss. Många, många timmar har vi lekt och jag kan fortfarande telefonnumret utantill, jag kan cykla grusvägen genom skogen i minnet, det var vi som var fästeman å möa. Då, den gången när vi växte upp.
Nu är nu och livet har tagit sig olika vägar.
Så är livet. Grymt.
Vackra minnen att ta med sig genom livet.
Verkligen.
Vilken fin bild! Hoppas inget jobbigt har hänt bara.
Jo tyvärr har det det men bilden påminner mig om att det är viktigt är att ta vara på den tid man har.