vi måste börja med orden

Jag kommer på mig själv med att sitta och småle gång efter annan när jag läser Kristian Johannessons debutroman Vi måste börja med orden. Han berättar om Johannes, SFI-vikarie, vårdare och poet som allemedan dagarna går funderar på huruvida livet börjar eller kanske slutar med orden. Som en akrobat jonglerar han med dem och han funderar över livets mening och kärlekens väsen. Han är mellan jobb, mellan förhållanden och livet har alla möjligheter om han bara vore lite modigare och tog sig lite längre bort än Landskrona. Och hur är det egentligen med poetdrömmen?

Trots att jag aldrig riktigt gillat poetkostymen försöker jag nu än en gång kränga mig i den. Skrivandet är en sak, kostymen en annan. 


Det som jag verkligen gillar med Kristians roman är hans blandning av olika texter. Det är ett lekfullt exprimenterande som gör mig upprymd. Särskilt gillar jag de små arbetsbladen  insprängda i romanen; enkäter, fylleriövningar, korsord och andra uppgifter som vi alla känner igen från vår skoltid. Uppgifterna uppmanar oss att fundera ett extra varv, det som synes vara enkelt är väldigt svårt och enkla svar finns då inte. Jag ska ge den här fina romanen till dottern som studerar några mil från Landskrona, det här är en bok som passar alla åldrar!
  

 

2012 har varit ett finfint debutantår, hittills har jag läst 3 riktigt bra – kan tro att Borås Tidnings debutantpris nominerar Sami Said, Eija Hetikivi Olsson och Kristian Johannesson. Lyssnar du Annika Koldenius?

På Provläs.se kan man läsa  de första kapitlen av boken och läs gärna Enligt Os fina text . SvD har recenserat. Men kan nu någon som guldstjärneuppgift förklara rebusen på framsidan, jag ser en startpistol och så ska det vara börja. Det är något här som inte stämmer…