i väntan på Frälsningsarmen

Ett arabiskt vemod är den första boken skriven av Abdellah Taia som översatts till svenska, Abdellah skriver här en intensiv roman som har starkt urprung i egna upplevelser. Att boken till viss del är självbiografisk förstår jag när jag av en slump hittar till översättaren Håkan Lindquists blogginlägg om boken som är så intressant skrivet att jag knappt har något att tillägga.

Abdellah Taia arbetar både med film och texter och det speglar sig i boken.
Ett arabiskt vemod är uppbyggd av små scener och klippen är många, mellan tider, platser och händelser och men längtan efter kärlek och närhet finns som ett stråk genom hela texten. Passion och en önskan om att leva livet fullt ut, det här är en mycket fysiskt explicit bok, något som jag personligen inte alltid tycker tillför utan mer stör.

Boken börjar med den lille gatupojken från Marocko som vid tolv års ålder söker sig till äldre pojkar för att i leken utforska sin kropp, det leder till att han utsätts för grova sexuella övergrepp. Han är en pojke som älskar passionerat, filmstjärnor och sångerskor och pojkar. Förälskelserna är ögonblickliga och han har inte tålamod, känslorna styr över förnuftet. Pojken växer upp till man, längtan bort och lusten till filmen tar honom  till Kairo, Paris och Marrakech, överallt finns förälskelser men sällan på Abdellahs villkor.

Lyrans Noblesser har läst och i SvD hittar jag en text av Taia som diskuterar hur det är att vara arab, muslim, homosexuell. Läs den!