Eftersom ingenting varar har legat och väntat i min läshög i någon månad och jag frågar mig varför? Det här är en fantastisk fransk roman om Vincent och Geneviève. De är nu snart 60 och boken börjar med att Vincent får ett brev, efter 15 års tystnad anländer en liten not skriven med blyertspenna av en skakig hand. Geneviève, en gång hans livs kärlek, har kort tid kvar och vill träffas en sista gång. På resan från Paris till byn, i mötet mellan de båda får jag lära känna två människor som tagit sig an den största av sorger på helt olika sätt.
Man glömmer ingenting. Även om man anstränger sig för det motsatta: det förflutna lever i oss. En oformlig klump dold i det allra djupaste inom oss, som man skulle kunna tro hade somnat, men som vaknar…
Den här korta och mycket starka romanen om en kärlek som blev omöjlig rymmer en berättelse som få kan värja sig mot. Mer om handlingen vill jag inte skriva för det vore att beröva läsare som kommer den fina läsupplevelsen. Jag hoppas den når fram till många, många. Där finns kärleken, förlusten och slutligen döden och trots allt också hoppet. Geneviève säger sittande i den doftande försommarnatten:
– Den betyder ingenting, tiden, eller hur? Ibland är evigheten här…
Ibland är evigheten här, eller i en roman. Underbart! Andra som läst och skrivit om Laurence Tardieus fina roman är Fiktiviteter och Fru E.
Ja, en riktig pärla, ser framemot flera…
Förlaget berättar att det kommer fler!
Vi såg Mina eftermiddagar med Margueritte och tyckte väldigt mycket om filmen, ska bli kul att läsa den…
Filmen ska jag absolut se. Tack för tipset!
Åh, det låter som en perfekt Linda-bok.
Japp, absolut!