så kan man också se det
Tavlan heter ”vårljus” och konstnären Gunilla Elmlund. Den har hängt i vårt vardagsrum i minst 15 år och färgerna har faktiskt styrt inredningsvalet genom flera möbelemangsbyten. Jag ser soluppgång över bohusbergen men det är tydligen klart tolkningsbart. Häromveckan hade jag besök av bokbubblarna och plötsligt får jag frågan om jag inte tycker det är otäckt med en så läskig tavla? Läskig? Jag fattar ingenting.
– Men du har ju en döskalle med ett skrattande grin och ett blödande öga på väggen.
Tack för den! Nu ser jag bara en grinande döskalle med Muchliknande skri varje gång. Svärmor och dottern ser en man i kostym som har händerna i byxfickorna med ett blödande ansikte, längst uppe till vänster syns ett par människor som samtalar eller möjligen slåss.
Vad ser du?
Jag såg precis som du, lite solupp/nedgång kanske en grusväg snett in i bilden. Sen läste jag om den grinande dödskallen…kan inte se något annat nu!
Annika
Grusvägen, bergen och solen i klar luft. Not. Bara döskalle här nu. Det är förgjort!
Ja, nu ser jag ju inte heller något annat än dödskallen! Möjligt att jag såg något annat innan jag läste, men det minns jag inte nu …
Helt osannolikt hur man snöar in på ngt.
Soluppgång! Det är din tavla.
Jotack. Ska bara lyckas med det också:-)
Jag ser utkanten av en bebyggelse och en ljushändelse på himlen 🙂
Inga döskallar. Man tackar.