Saknade – Merethe Lindström

” Vansinnigt svårt att skriva om Saknade. Den gör bara ont överallt.”

Så twittrade jag för flera dagar sedan och trots att recensionsdag nu är här så är det en torftig text jag kan presentera. Vissa böcker tar tid att skriva om, de gör ett så starkt intryck på en att man inte känner att men kan uttrycka sig gott nog. Språket i Merethe Lindströms roman är precist och skär genom min mammasjäl, Ida är mamma och barnpsykolog och ska vara expert på att hjälpa barn, ändå kan hon inte hjälpa sin dotter Silje som hon inte hört av på mer än ett år. Berättelsen börjar med att Eli, en av Idas patienter, försvinner på fjället och Ida börjar fundera över alla de barn i nöd som hon försökt hjälpa genom att samtala med dem, hon har pratat med så många barn, hjälpt så många barn men telefonsignalen från Silje förblir tyst. Minnesbilder från Siljes barndom blandas med patientmöten och med nutid och Ida känner sig allt mer osäker som psykolog, som människa och det är hjärtskärande. 

Merethe Lindström som vann nordiska rådets litteraturpris förra året för sin lågmälda roman Dagar i tystnadens historia  utforskar samtalet i ännu en bok, hon skildrar bristen på kommunikation som till slut gör att människorna ifrågasätter hela sitt jag. Saknade är en sorglig och vemodig bok som jag läst i små stycken, när man som jag både har en dotter och i mitt arbete möter barn som ibland far illa och behöver hjälp så var det här ofattbart svår läsning. Jag lider med Ida och känner hennes tvivel fortplanta sig långt in i mitt hjärta. Läs Merethe Lindströms böcker, de berättar något fundamentalt om oss människor.

Weyler förlag tipsar om en intervju med Merethe – den hittar man här.

Välkommen att provläsa ett kapitel.