sommar idag – Till minne av en villkorslös kärlek

Gyllne morgon, gyllne morgon äntligen är det recensionsdag för Jonas Gardells Till minne av en villkorslös kärlek. Jag lyssnade och läste biografin över den döde och bortglömde författarens Jonas Gardell för några veckor sedan och man glömmer den inte i första taget. Det börjar alltså med att komikerna och författaren Jonas Gardell omkommer i en rondell på väg hem från en förställning i Örebro. Många år senare bestämmer sig en litteraturvetare att skriva författarens biografi och han tar sig an att läsa allt som skrivits, och intervjua de som var med. Hur kommer det sig att Gardells böcker sorterades bort från bibliotekshyllorna bara några år efter hans död? Varför är inget skrivet om hans familj och hans bakgrund då flera av hans romaner ter sig självbiografiska?

Ja, ni hör. Det är skruvat och när grävandet i Jonas barndom tar fart så grävs också ett antal skrönor upp, sådant som blir till legender i varje familj men kanske särskilt i en familj som gillar att berätta en god historia och som avskyr svaghet. Jonas Gardell har vid flera tillfällen svårt att hålla sig för skratt när han läser in sin bok, så roar hans familjs berättelser honom och så totalt filterlöst skildras en familj som inte är precis som alla andra. För vad som är sant eller ej, det förtäljer inte just den här historien.

Det här är en roman om en bortglömd författare, en excentrisk familj, men mest av allt ett porträtt av en kvinna född på 20-talet som trots ett skarpt intellekt har mycket svårt att ta sig fram i den akademiska världen. Maken Bertil och de fyra barnen och ett radhus i förorten kommer emellan henne och doktorsgraden i psykologi. Ingegärd Rasmussen växer upp i ett frireligiöst hem där flickorna skall bli lärarinnor och pojkarna kan bli vad de vill, bara de lever ett anständigt, arbetsamt liv och inte på något vis visar sig svaga. När maken Bertil lämnar familjen så försvinner solen som familjen snurrat runt, när så demensen drabbar Ingegärd så skruvas berättandet åt ytterligare ett varv och skrattet fastnar i halsen. Så sorgligt, så tragiskt och så naket skildrat hur en sjukdom tar kommandot över en hel familj och hur maktlösheten är total hos de anhöriga. Kapitlet som beskriver hur modern skall tillbringa en sista sommar på den älskade ön Koster är hjärtskärande.

Som så ofta så balanserar Jonas Gardell på lina mellan det fnissframkallande komiska och det djupt tragiska och visst blir det för mycket av det ena eller det andra, predikanten Gradell lyser fram emellanåt och upprepningarna kommer som omkväden men se, det gör ingenting. Inte för mig.

En bok att älska. Onekligen.

Vill man höra Jonas Gardell berätta om sin roman så är ett helt Lundströms ägnat åt hans nya bok. Lyssna på det om ni har missat!