drömhjärta – ingen annabok (punkt)

Imorgon ses bokbubblarna för att prata om april månads bok Drömhjärta. Jag ser mycket fram emot att träffa mina bubblarkompisar och höra vad de tycker. Kan tänka mig att vi tänker olika om den här romanen som utspelar sig både på Cuba och i USA. Huvudpersoner är Nora och Alicia, kusiner som tillbringar sin barndom tillsammans på Cuba. De tillhör den priviligerade samhällsklassen och när revolutionen har övergått till diktatur lyckas Noras familj fly till USA. Alicia blir kvar och vi får följa de båda flickorna upp i vuxenlivet.

Jag själv är väldigt dubbel efter att ha läst klart – jag gillar ansatsen med att vilja berätta om hur det är att tvingas lämna sitt land och leva i exil. Jag gillar att där är två flickor i huvudrollen som jag får följa, jag gillar att Cubas historia beskrivs utifrån invånarnas perspektiv och jag gillar beskrivningarna av kulturen och familjens betydelse men…

Jag gillar inte det svulstiga språket, det smäktande smetiga nästan kladdiga. Det förtar mycket av min läsning, jag kan reta mig på stycken som:

Alla bubblade av skratt och värmdes upp av en välvillig sol som visste sin plats på det blå himlavalvet ovanför. Det var inte vågorna som slog mot stranden, det var vår hjärtans dämpade slag. Det var inte vinden som blåste, det var det innersta väsendet som genljöd från en melodisk flöjt. Alla våra bekymmer löstes upp i regniga mellanakter som dunstade mot himlen, tre eller ibland fyra gånger om dagen.

Nja, det här var ingen annabok. Måhända kan ett boksamtal förändra min syn en smula? Ladda nu på alla bubblisar så att ni kan övertyga mig 🙂

Feelgoodbibliotekarien har intervjuat Cecilia Samartin – läs hennes text!