Sophie Elkan och Nääs

Kvällen på Nääs blev en härlig odyssé genom Sophie Elkans brev med Marie Hjalmarsson Engelke som ciceron. Hon berättar att hon just nu håller på och läser de 1219 kompletta samt 3 ofullständiga brev som finns bevarade som Sophie sänt till Selma Lagerlöf. Hennes brev är svårtydda och därför tar läsandet tid. De är ofta långa, ca 10 sidor i snitt med svårläst piktur. Under tiden som Selma och Sophie träffades finns ingen korrespondens, vintertid var breven långa och kom ofta. Marie Hjalmarsson Engelke söker stipendier för att kunna ta sig tid att läsa dem och just nu läser hon brev från sekelskiftet.

Ying Toijers arbete med samlingen av brev från Selma till Sophie finns nu att se på kvinnohistoriska samlingarna i Göteborg och det kommer säkert att underlätta samläsandet av breven. Testamentet säger att Elkans brev ska bevaras, allt materialet är avfotograferat men man får ju minnas att det är ett urval av brev som bevarats. I Sophie Elkans fall så var det Selma Lagerlöf m fl som valde vilken korrespondens som skulle sparas och vad som skulle brännas. Breven finns numer digitalt på landsarkivet för de som är intresserade. Marie berättar också om testamentet, Elkan gav pengagåvor till tjänare, möbler finns att se på Elkanrummet på Mårbacka.

Marie avslöjar att ett urval av brev kommer att publiceras nästa år, kanske…

Hur var det då med Sophie Elkans liv, vad kan vi utröna ur breven?

Vi vet att Sophie träffade Nathan Elkan när hon var 17 år och när hon var 19 år gifte de sig på Nääs. Nathan hade musikbokhandel i Stockholm, han importerade strängar från Italien och gav ut musikverk. Dotter Kerstin föds 1877,  de dog båda i juletid 1879 i Nizza. De ligger alla tre begravda på mosaiska kyrkogården vid Svingeln. Några år senare 1882, möter Sophie en ny man på Nääs, en belgisk man som skrev böcker om slöjd och pedagogik. Han nämndes i testamentet och han var mannen bakom hennes pseudonym Rust Roest – dådlös vila rostar. De verkar har haft ett förhållande som var öppet för familjen här i Sverige. Han var ju en gift man och levde familjeliv i Belgien så man kan tänka att det inte var helt okomplicerat. 

Sophie lever resten av sitt liv nära sin mamma och morbror August Abrahamsson, han bor på Stora Nygatan men sommarhuserar på Nääs och firar också sin 80 årsdag på Nääs. August var en man som var respekterad i familjen och hans hem står kvar intakt för alla de som skulle vilja se en interiör från sent 1800-tal. Sophie disonerade södra flygeln på Nääs tillsammans med sin mor som sommarviste.

Sophie har ett arv efter din man men är beroende av inkomster från sitt skrivande. Senare ärver hon en morbror och då får hon det bättre ställt. Hon var sjuklig, och ganska pessimistiskt lagd. Hon var mycket uppskattad i sin samtid för sin historiska roman John Hall, som blir den första romanen som hon ger ut under eget namn. Sophie gjorde grundlig research inför John Hall och bodde då i Stockholm. I kungliga biblioteket träffar hon bland annat en man som har John Halls originaldagbok, brev till hans fru osv. hon gör grundliga efterforskningar. Hon reste också till Gunnebo och träffade Hilda Sparre, där undersökte de ritningar och arkiv som fanns på vinden.

Sophie fick senare mycket kritik från Böök och hon slutar att skriva, hennes hälsa sviktade dessutom. Skrev pjäser de sista 10 åren av sitt liv. Recensioner av pjäsen John Hall, föreställningsbilder med dekor och annat kan man hitta i arkiven. Dog av en hjärnblödning i april 1921. Selma Lagerlöf började många gånger på Sophie Elkans biografi men hon färdigställde aldrig någon text, hon skrev däremot ett vackert begravningstal som trycktes i Göteborgs Handels och Sjöfartstidning.  

Självklart återkommer frågan om vänskapen mellan de båda kvinnorna. Hon som kallades Sappho av sina väninnor i ungdomen, hur var det med henne och kärleken? Att väninnan Selma Lagerlöf var mycket förälskad under en tid verkar helt klarlagt. Var det besvarat? De möttes hos Ellen Key på en uppläsningsafton hos sällskapet Nya Idun och Selma sägs ha sagt till Sophie: 

– Ni är mycket vacker och jag vet att vi kommer att bli vänner.

31 maj under Pridefestivalen kan de som har lust komma till Domkyrkan kl 19. Då bjuds en dramatiserad läsning av Selma och Sophies brev ackompanjerad av musik från tiden.

Jag blir sugen på att åter läsa de ofta självbiografiska novellerna som jag kan hitta i samlingarna I fågelperspektiv och Från Östan och västan. Det får bli min fortsättning på Göteborg Läser!