Del fyra avlyssnad i Jussi Adler-Olsens deckarserie med avdelning Q i huvudrollen. I Journal 64 handlar det gamla kalla fallet de börjar nysta i om flera oförklarliga försvinnanden på 80-talet. Polisarbetet, i den tämligen udda gruppen, leder dem till det nystartade partiet ”rena linjer” och till en anstalt för vanartiga flickor och jag ska erkänna att jag nu har fått en överdos av den här serien. Det är ett torftigt språk med upprepningar och svordomar i ett, ofta alldeles onödigt brutalt, det är cynism och utnyttjande av människor och Sauks uppläsningar gör inte saken bättre. Hans fjantiga skratt och töntiga kvinnoröster blir bara för mycket. Jag har visserligen laddat ned nästa del också men det lär dröja innan jag lyssnar. Nu ska jag låta PO Enquist göra mig sällskap på mina promenader istället – Liknelseboken nästa!
Jag har gillat de jag läst i serien men jag skulle inte stå ut med Sauks röst!
Du har en poäng där, det kan vara så att det är uppläsaren och inte boken… När varje bok är 18 – 19 timmar så finns där mycket tid att reta sig på Sauk.
Läste den första och lyssnade på den andra (som du vet gillade jag Sauk ;-)nu ska det bli riktigt roligt att lyssna på den tredje (har den laddad via Storytel. Men först blir det Buthler/Öhrlund och första delen om Jacob Colt. Har du läst?
Nej, inte alls läst. Får kika in hos dig och se vad du tycker sen!