polis – Nesbös tia är en fullträff!

18 miljoner sålda böcker senare och Jo Nesbös deckare håller fortfarande. Det är en bedrift att hålla liv i och intresse för sin superhjältepolis efter tio ofta både otäcka och våldsamma utredningar, än är det nämligen sprittande liv i den här serien och den senaste boken är en av de bästa deckarna på länge.

Jag pratade med en kollega om Jussi Adler Olsens deckare och jag tycker de är på gränsen till för råa, för skruvade. Jo Nesbös deckare är också råa och tillspetsade men jag upplever dem inte alls lika äckliga. Undrar varför? det är ju våldsamma och beräknande typer man möter också hos Nesbö. I Polis  jagar Oslopolisen ”polisslaktaren”, det är någon som systematiskt söker upp och mördar poliser på platser för ouppklarade brott. Samtidigt får jag följa det politiska spelet i makttoppen och ledtrådar förgrenar sig, förvillar mig och håller mig i spänning nästan ’til the bitter end. För visst skulle det här kunna vara en utmärkt storfilm eller varför inte en TV-serie? Intrigen håller till många avsnitt och funderingarna kring vad som är viktigt att fylla sitt liv med är ju ständigt aktuella. Mitt i prick!


För övrigt anser jag att Rödhake är den allra bästa delen, jag läste den strax efter Utöya och den händelsen påverkade säkert men upplevelse av boken. Mest av allt så rekommenderar jag såklart alla att läsa böckerna i ordning, Harry Hole är en superman med superhjältekrafter men han är också en allt mer mänsklig människa och den resan är spännande att följa. Häromdagen såg jag en ung flicka sitta på ett tåg och läsa Fladdermusmannen och jag blev faktiskt avundsjuk. Tänk att ha alla de här deckarna framför sig. Vilken fest!

Jag lyssnade på boken på Storytel och det var en utmaning. Uppläsaren Jonas Malmsjö passade mig inte alls, alldeles för långsamt och entonigt. Synd på en bra bok.