kodnamn Verity – en annan sida av andra världskriget

Är det som hänt, det som står på papperslapparna, recepten och brevpappret verkligen sant?

– Oui. C’etait la vérité.

Queenie, skotsk ung adelskvinna med kodnamn Verity – sanning – har hoppat fallskärm ned över Frankrike. Det är 1943 och hon har, med sin internatskoleutbildning i Schweiz, en perfekt bakgrund att infiltrera gestapos högkvarter i den lilla franska staden. Hon avslöjar sig dock på en detalj, hon tittar år fel håll när hon ska gå över gatan och hon hamnar i fångenskap i ett invaderat, något bedagat gammalt övreståndshotell. För att köpa sig tid erbjuder hon att berätta det hon vet om det brittiska flygvapnet och varje dag skriver hon ned minnen från sitt och Maddies liv som frivilliga i närheten av de brittiska flygfälten.

De två flickorna möts av en slump, från helt olika klasser kan de genom krigets uppluckrade klassgränser mötas och bli goda vänner. Omslaget skickar ganska romantiska vibbar om motståndsrörelse, kvinnliga krigsinsatser och drömmen om att flyga. Det här är så mycket mer än en romantisk bagatell, det är en spännande och tragisk skildring av hur livet för de unga kvinnorna som offrade sitt liv kunde ha varit. Queenies fångenskap och febrila försök att leva ännu en dag, Maddies uppenbara talang för mekanik och flygning som inte fullt ut kan tas tillvara eftersom hon är kvinna och en vänskap som får utstå den hårdaste prövningen av dem alla. Det är på liv och död.

Kodnamn Verity är skriven av den amerikanska författaren Elisabeth Wein som själv är pilot och kärleken till flygning, flygmaskiner och kvinnliga piloter lyser genom texten. Det är ett gott betyg att jag, som är tämligen ointresserad av dylika ting, läste och uppskattade och trots att detaljer och flygrutiner ibland tröttade så blev jag aldrig trött på själva historien. Vänskapen och spänningen håller ända fram till sista landningen.