en egen strand – Aino Trosell
Löftet om en egen strand, att ta några få väl
valda tillhörigheter och fly vardagen till ett ställe där man kan ta det lugnt,
läsa och tänka en tanke till slut är en dröm för många. Och med den känslan
börjar jag läsningen av Aino Trosells nya roman. Lugnt och fint, det jobbiga ska
läggas bakom och livet ska äntligt bli paradiset på jorden. Stina Ekblads röst
passar osedvanligt bra till inledningen av den här boken och den ljuder
fortfarande i min öron flera dagar efter att jag slutat lyssna med den väna sjungande
finlandssvenskan vaggar in mig i ett bedrägligt lugn, det är nästan svårt att
få ihop det med med de våldsamma urladdningar som beskrivs i Aino Trosells nya
roman: En egen strand.
valda tillhörigheter och fly vardagen till ett ställe där man kan ta det lugnt,
läsa och tänka en tanke till slut är en dröm för många. Och med den känslan
börjar jag läsningen av Aino Trosells nya roman. Lugnt och fint, det jobbiga ska
läggas bakom och livet ska äntligt bli paradiset på jorden. Stina Ekblads röst
passar osedvanligt bra till inledningen av den här boken och den ljuder
fortfarande i min öron flera dagar efter att jag slutat lyssna med den väna sjungande
finlandssvenskan vaggar in mig i ett bedrägligt lugn, det är nästan svårt att
få ihop det med med de våldsamma urladdningar som beskrivs i Aino Trosells nya
roman: En egen strand.
Hanna och
Judit är systrar, de drömmer om att leva ett ursprungligt liv där inga måsten
finns, de drömmer om en egen strand på en söderhavsö. De lämnar, slitna och
utarbetade, ett mörkt och grått Helsingfors och tänker sig att börja på nytt,
starta om, på ett ställe där de kan vara ensamma och där solen alltid skiner. I
takt med att resan fortgår får jag som läser reda på allt mer om deras
bakgrund, barndom och relation. Det är där någonstans, där systrarna konstnären
och socialarbetaren möts i samtal eller tystnad som ska dissekera och
rekonstruera dem till helare, inte nödvändigtvis godare människor,som jag inte
riktigt är lika intresserad längre. Det blir ett tuggande, ältande och
resonerande om hur och vad och varför som inte riktigt passar mig. De gånger
när berättelsen riktigt känns levande är äventyren, räddningsaktionerna,
stormarna och hotet om att bli krabbmat. Där finns något.
Judit är systrar, de drömmer om att leva ett ursprungligt liv där inga måsten
finns, de drömmer om en egen strand på en söderhavsö. De lämnar, slitna och
utarbetade, ett mörkt och grått Helsingfors och tänker sig att börja på nytt,
starta om, på ett ställe där de kan vara ensamma och där solen alltid skiner. I
takt med att resan fortgår får jag som läser reda på allt mer om deras
bakgrund, barndom och relation. Det är där någonstans, där systrarna konstnären
och socialarbetaren möts i samtal eller tystnad som ska dissekera och
rekonstruera dem till helare, inte nödvändigtvis godare människor,som jag inte
riktigt är lika intresserad längre. Det blir ett tuggande, ältande och
resonerande om hur och vad och varför som inte riktigt passar mig. De gånger
när berättelsen riktigt känns levande är äventyren, räddningsaktionerna,
stormarna och hotet om att bli krabbmat. Där finns något.
Aino Trosell kommer till mässan, tre veckor kvar till årets
bokfest!
bokfest!
Jag fick hem ljudboken igår, ska lyssna på den innan bokmässan. Hoppas jag.
Jag tyckte nog mer om inläsningen än själva boken.
Jag tyckte också att den var lite ojämn men gillade den nog lite mer än vad du gjorde.
Kikar in hos dig!