jag är ju så jävla easy going

Förr i tiden ville jag rädda världen. 
Allt jag vill nu är att lämna rummet med en smula värdighet.

På något vis så känner jag igen gymnasietjejen Joanna på en gång. Inte är det väl så busenekelt som att huvudpersonen i Jag är ju så jävla easy going  råkar heta det som var mitt internetnick under många år?

Nej, troligen inte. Där finns i själva verket få beröringspunkter mellan mitt liv, min uppväxt och Joannas men där finns genom hela boken den där känslan av tjejen som anstränger sig så hårt för att passa in. Utanförskap som brist på pengar och kultur ger, utanförskap som brist på gränser ger och utanförskap som frånvarande föräldrar ger. De tjejerna har jag mött och jag har också mött de som liksom Joanna har ett burleskt nöjesfält, 50 kanaler på samtidigt inne i skallen. Bara en tablett om dagen kan hjälpa till att stänga ned kakafonin, hos Joanna kan sex och alkohol hjälpa tillfälligt också, men medicinen är livsnödvändig. När tabletterna i burken börjar ta slut och inga pengar finns till att lösa ut nya så blir Joanna allt mer desperat. Hur ska hon bära sig åt?

Helt otippat har jag hamnat i ett stim av böcker här på bloggen som vänder sig till ungdomar eller unga vuxna. Det är lättlästa böcker med rappt språk,  fyllda av humor och med mycket allvarliga undertoner. Korta kapitel, mycket dialog och oväntade vändningar i handlingen gör att jag läser ut boken i ett enda sträck, jag skulle gärna velat lämna den till någon tonårig läsare för att se hur den tas emot. Jag själv, medelålders kulturtant, kan tänka att det här säkert är en riktigt bra bok för många tjejer i högstadiet, den låter mig följa med in i Joannas huvud och att hänga med i de svängarna är inte enkelt…  Läs Här ligger jag och blöder och Hål i huvudet också. Hon kan det där med att berätta om tonårstjejer i utanförskap, Jenny Jägerfeld!