vårt gemensamma liv – en radioprisroman

Vårt gemensamma liv – det som började med en himlastormande förälskelse mellan restaurangkillen Ted och reklamaren Cecilia har långsamt förvandlats till ett väloljat maskineri där kuggarna smidigt passar in i vartannat. I takt med att Teds krogimperium växer förminskas Cecilia och trots allt vackrae och större bostäder, trots ekonomisk trygghet så blir livet allt mer robotlikt. Ytan är vacker, barnen är väluppfostrade, maten är superb och alltid tillagad av de bästa råvaror, sexet är mekaniskt och till slut finns inget kvar. Inga vänner, ingen familj, ingen gemenskap. Bara en fantastisk glasveranda med havsutsikt, rentorkade golv, sorterade vikta vantar och marmorbänkar i köket.

Jag gillade Anna Schulzes roman Att ringa Clara (som by the way var den allra första e-bok jag lånade och läste på läsplattan 2011, det har blivit några fler av den varan…) och främst var det de utforskandet av vänskap som jag gillade då. Nu är det äktenskapet och familjelivet som ska dissekeras och av någon anledning blir jag inte lika berörd. Människorna glider undan, de fångar mig inte fullt ut. Kanske är det ett medvetet grepp av författaren? Nåväl det funkar sådär hos mig. Nu vill jag inte låta alltför kritisk, det här var en helt OK relationsroman med termometern stucken rakt in i det ”lyckade” livet. Det som jag riktigt uppskattar i den här romanen är formen. Jag gillar att göra nedslag i deras liv, att allt inte berättas utan att jag får fylla i mellanrummen själv.