Livet efter dig får bli den här allahjärtansdagsboken. Det är en humoristisk, varm och rejält sorglig feelgoodare som lämnar mig som läser med en klump i halsen och ett leende på läpparna.
Det här är berättelsen om Lou, 27 år gammal utan utbildning, som blir uppsagd från ortens enda café och Will som efter en olycka tvingats flytta hem till sina föräldrar. De två har båda vuxit upp i den lilla staden men på olika sidor av slottet, i olika verkligheter och Lou börjar arbeta som Wills personliga assistent. Han är förlamad från bröstet och nedåt och har helt tappat livslusten, hon är i desperat behov av pengar för att försörja sina släktingar och en oväntad vänskap, en oväntad kärlek uppstår.
Har ni läst boken En oväntad vänskap, eller sett den franska filmen, så har ni temat klart för er, den här boken är precis lika charmig som den, kanske bara lite allvarligare. Will har nämligen bestämt sig för att inte leva längre. Han har gett sina föräldrar ett löfte om att fundera ett halvår och under det halvåret anställs Lou. Hon vill så gärna övertyga Will om att välja livet men samtidigt så inser hon att det finns möjligheter för henne själv som hon aldrig tidigare vågat tänka.
Samma dag som jag skriver om den här boken läser jag om att Belgien antagit en ny lag som tillåter aktiv dödshjälp för barn. Eutanasi är en fråga som sällan debatteras här i Sverige, inte för vuxna och aldrig för barn, lyssna gärna på det intressanta radioinslaget som jag länkar. Frågan om vad som är ett riktigt liv är inte lätt att besvara och inte går det hitta några svar i den här lättsamma romanen heller men den vill diskutera det med oss, den vill samtala med oss som läser om det. Modigt.
Läste denna för ca. två veckor sedan o tycker precis som du. Den var väldigt bra och sannerligen inget lätt ämne!
Det var ju inga problem och leva sig in i handlingen….Det var en bok som låg kvar i huvudet flera dar.
Kusin A
Det kan jag tänka mig. Jag tyckte den varma drastiska humorn var fin.