bokfrågan: vilka böcker ”tvingades” du läsa i skolan?
Helena ställer bokfråga och jag kan inte låta bli att skriva några rader. Jag själv tillhör dem som inte fått läsningen sabbad av tvång i skolan utan som tvärt om har skolan att tacka för mitt läsintresse. Fantastiska fröknar som lät mig låna kassar av böcker, sköta skolbiblioteket och uppmuntrade. Sedan läste jag otroligt mycket som jag inte förstod, mängder av klassiker och annat som jag fattade noll av. Det kan jag ärligt säga. Förträffligt ordförråd fick jag på köpet och skada tog jag inte alls.
Först på gymnasiet minns jag några romaner som jag fick kämpa mig igenom, bland annat Gösta Berlings saga. Den har jag faktiskt inte läst igen. Serien om Alberte av Cora Sandels gillade jag sådär då, men har läst igen och älskade. Om jag ska vidga frågan lite till läsning i skolan i allmänhet så är det en av mina hjärtefrågor. Alla vi som arbetar i skolan måste se till att eleverna möter mängder med litteratur, får läsande förebilder och lär sig att prata om litteratur med varandra. Och att läsa.
Det betyder inte att jag menar att alla alltid ska få läsa det som de vill. Att utmanas i sitt läsande, att få smak på nya sorters texter, få en bred bildning är också viktigt och min erfarenhet är att det går att jobba med skönlitteratur på så många sätt att det blir lockande och intressant för de allra flesta.
Ska minsann skriva ett långt inlägg om ämnet snart. Vilka är era bästa tips för att locka barn och ungdomar att läsa?
Jag uppskattade verkligen inte allt vi fick läsa i skolan och allra värst var Herr Arnes penningar som vi läste på högstadiet. Känner fortfarande obehag när jag tänker på den genomtråkiga boken. Som tur var hade jag redan ett så starkt läsintresse att jag visste att alla böcker inte är som Herr Arne, men stackars dem som inte hade läst mycket innan. De blev nog aldrig några läsare.
Det verkar vara många som har just såna erfarenheter. Trist!
Tack för intressanta synpunkter! Har väl inga direkt nya tips… Under mina år som lärare brukade jag blanda valfri läsning med böcker som alla i klassen läste, både klassiker och mer modernt. I ettan mer sådant som förhoppningsvis skulle väcka läslusten, i slutet av gymnasietiden också klassiker. Man får väl hoppas man väckt läslust hos några i alla fall! 🙂
Absolut, tror jag säkert. Samtalet kring läsningen tror jag mycket på.
Flugornas herre… Annars minns jag mest svenskaboken på gymnasiet med två sidor Shakespeare och tre sidor Moliére. Jag hatade verkligen Moliére, vilken chans gavs han på tre sidor liksom.
Två sidor William var ju ännu värre. Tack för din kommentar. Ännu gladare blir jag om du skriver vem du är 🙂
Fantastiskt, så positivt hade inte jag det.
Nej, det verkar finnas många tappade läslustar just i samband med skolläsning.
Jag vet inte om det är för sent att kommentera nu, men när jag fortfarande gick i skolan så läste alla i klassen Möss och Människor, Räddaren i nöden och Det store Gatsby. (Möss och Människor var i nian och de andra två på Gymnasiet.) Jag minns att jag VÄGRADE att läsa Möss och Människor, men när jag för några år sedan läste om den så har det blivit en utav mina mest älskade böcker.
Det är aldrig för sent att kommentera, tack för din tanke. Visst kan det vara så att man hittar tillbaka till böcker man läst och inte gillat. Kanske förstod man dem inte riktigt när man var ung. Varje ålder har sin läsning. Vissa böcker kan jag läsa om typ vart tionde år och ändå hitta ngt nytt. PS. skriv gärna vem du är här på bloggen.