sorgen har ett minne

Sorgen har ett minne av Nina Bouraoui är en ytterligt vacker bok om en döende far och författarens berättelse startar när fadern tas in på hospice. Närheten till döden väcker både minnen till liv som länge legat gömda och en stark önskan om att få säga allt det där som hon vill säga sin far innan han försvinner helt. Barndomens känslor av att ständigt bli övergiven av sin far, han var ofta på resa, och känslan av att det sista bandet med faderns hemland Algeriet kapas blandas med sorgsna stunder där hon inser sin egen dödlighet. Det faktum att hon inte har egna barn blir mycket konkret när generationen innan försvinner, vem skall ta vid när hon själv dör?

Hon slits mellan att vara social med sina släktingar och vilja dra sig undan med sin personliga sorg och skildringen av hur döden närmar sig är både varsamt och ärligt skildrad. Scenerna på hospicet är mycket fina.

I delar av boken berättar Bouraoui om sin fars liv och han tycks ha levt ett liv som varit mycket omvälvande, från en fattig bakgrund till högt uppsatt ämbetsman till ett liv i exil och sysslolöshet. Händelser som förstås har påverkat inte bara honom utan hela familjen och hur det egentligen förhåller sig försöker hon reda ut. Genom minnesfragment plockar hon fram relationen till sin far och det hela blir en mycket berörande läsning.

Boken har jag fått i ett pocketbyte av Enligt O som skrivit om den på sin blogg. Kika gärna in där!