rostskogen

Man kan undra varför jag envist läser på i serien om grymma brott kopplade till urban explorers, varken skitiga övergivna miljöer eller hemska våldsamheter är vanligen min kopp te. Men Anders de la Mottes serie med den streetsmarta överlevaren polisen Leo Asker och universitetslektorn Martin Hill som radarpar. Tredje delen heter Rostskogen och man skall absolut läsa Bortbytaren och Glasmannen innan man ger sig på den här senaste.

Den börjar med ett fynd i en mosse som döps till Gråflickan, hon har ett dräktspänne med en inskription som blir viktig för den här historien. Bonden som passande nog heter Offerlund ser till att flickan grävs upp och hamnar på museum. Runt mossen och museet finns också en skog fylld av rostiga bilar i olika stadier av förfall och familjen Offerlund styr bygden med järnhand. Många år senare träffar ett par urban explorers på en ung kvinna i en övergiven torvfabrik, hon har ett finger från ett lik i handen. Fingret är från en kvinna som på många sätt visar på likheter med det flera tusen år gamla mossliket men kvinnan dog för tio år sedan och fingret tycks vara färskt. Fallet tilldelas Malmöpolisens chef för grova brott Jonas Hellman, just det jobbet skulle Leo Asker haft om hon inte blivit omplacerad och Leo vill inget heller än att lösa mysteriet innan Jonas och hans polisgrupp. Hon får precis som i tidigare delar hjälp av Martin Hill och det hela blir en ganska intrikat konstruerad väv av familjehemligheter, lojalitet, pengar, ritualer och våld. Den här spänningsserien är inte lagom på något vis, det är extra allt och ska man läsa så får man köpa det. Tänk Jussi Adler-Olsen så är man stilen på spåren och visst är Leo Asker den sortens polis som också skulle passa på avdelning Q.

Med tanke på hur det hela slutar så antar jag att de la Motte är på gång med del fyra och högst troligt kommer jag att läsa också den. Men först skall jag åka till mossen nära Åkulla bokskogar i vårens tid och se fyndplatsen för Bockstensmannen. Det ser jag fram emot.

Bildkälla: Forum