en kulla i graven – Marit Danielsson

Marit Danielssons roman En kulla i graven inleds med en dundrande 80-årsfest. Det är försommar och Back-Sven bjuder till kalas, spelmanslaget och kollegorna från kyrkan kommer. Äldste sonen Gustav med familj och dottern Sara kommer men dyker yngste sonen Ruben upp? Man förstår redan under de första sidorna i den här relationsromanen som utspelar sig på gården Gråmyren i Leksandstrakten, Dalarna att det här är en familj som på ytan är som familjer är mest. Äktenskapet mellan Sven och hustrun Louise är förbi guldbröllop, sammanhållningen är fin i familjen och de ses allihop varje fredag för middag. Under ytan så finns det hemligheter, ohälsa, osunda maktstrukturer och osämja, kanske också det precis det som i familjer som mest. För mig så var inslagen av hantverk och miljöerna som ofta ses som de svenskaste av svenska extra fina att läsa om. Det som på vykorten är perfekt och

I den här första boken om livet på Gråmyren så får man alltså följa familjen under ett omvälvande år, livet förändras och dynamiken i familjen skakas i grunden. Jag tyckte mycket om att följa dem alla under den här ganska smärtsamma tiden och precis som i alla välskrivna relationsromaner så skiftar min lojalitet med de olika karaktärerna. Jag känner igen, jag relaterar och jag blir emellanåt ganska sur på deras livsval. Oavsett om de upplever att de har något val eller ej så känner jag som läser att jag vill heja på, välj din väg. Stå fast vid den! Det ska bli fint att följa dem framöver, jag har förstått att det kommer en fortsättning.  Den ser jag fram emot!

Nu måste jag verkligen planera för en resa till Dalarna i sommar, jag som aldrig varit där vill verkligen besöka. Och Back-Svens vals, den skulle jag vilja höra.

Bildkälla: Romanus & Selling