din vilja sitter i skogen – Mattias Timander

Mattias Timander läser själv sin roman Din vilja sitter i skogen och hjälp vilken fin upplevelse det var att lyssna. Uppväxtskildringen av pojken som helst av allt vill vara i stugan i byn, läsa och tänka är så fin, han känner sig inte alls nära de andra ungdomarna. Han lever helst i sällskap med böckerna och när han lämnar staden där hans föräldrar bor för att bosätta sig i byn så blir vänskapen med gamlingarna där, arbetet med veden och läsandet hans liv. Hans jämnåriga tjänar pengar i gruvan, festar och skaffar fjällor.

Han vandrar i naturen och surrar med grannarna, dricker kaffe och fikar. Och läser förstås. När hans vän från gymnasiet bjuder in honom till Stockholm för att han ska få se världen så nappar han. Han reser från Norrbotten till huvudstaden bara för att upptäcka att livet runt caféet på Söder är väldigt likt livet i byn, förutom att han inte längre kan ha Helly Hansen. Han läser, han skriver och han blir bekant med både teaterdirektörer och förläggare. Lite extra kul är det förstås att han läser Modiano, Taïa och Bouraoui som jag själv läst mycket av. Grate förlag är en garant för kvalitet.

Timanders roman är skriven, och inläst, med dialekt och det tillför verkligen läsupplevelsen att han läser den själv. Texten kommer nära och man känner att han berättar sin historia. Oavsett om det är fiktion, autofiktion eller kanske helt självbiografiskt så berör det, han ger en röst åt landsbygdens ungdom som inte så ofta hörs. Jag tyckte mycket om det. Omslaget påminner mig om alla de En bok för alla-romaner som jag läste i min tonår, man fick dem gratis i bokhjulet på Liseberg och det var Moa Martinsson, Vilhelm Moberg, Hjalmar Söderberg och mycket annat innan för pärmarna. Jag slängde nyligen de allra sista gulnade pocketarna och det kändes som att göra mig av med min historia. Den unge mannen i romanen återvänder till sin, han bestämmer sig för att teckna ned sina minnen, byns minnen, och det känns fint.

Bildkälla: Weyler förlag