tänkarens testamente – en roman på gränsen mellan tro och vetenskap

När jag började läsa Jessica Schiefauers Tänkarens testamente så blev jag först inte riktigt klok på upplägget. Den börjar med en liten pojke som uppfostras av sin mormor, blir skickad till en internatskola och när han sedan blir ekonomiskt oberoende så får han anställning som tänkare vid franska drottningens hov.  Vid hovet får han se, och undersöka, en mekanisk kvinna och hans filosofiska grubblerier kring människans kropp och själ tar fart. Hans far ville att han skulle bli jurist och skipa rättvisa, han själv vill undersöka de naturvetenskapliga lagarna. Det är tidigt 1600-tal och astronomen Galilei hävdar att jorden inte är universums mittpunkt, tänkarens teorier om att själen skulle vara fristående kroppen är minst lika revolutionerande.

Tänkaren bosätter sig i Amsterdam och det är någonstans efter halva romanen som det verkligt intressanta tankeexperimentet börjar, han menar att man kan lokalisera själen till en pärla i den mänskliga hjärnan och att man kan rädda själen hos en döende människa och på så sätt ge evigt liv, en själ kan flyttas till nästa kropp. Häromdagen blixtrade det och åskade det rejält och visst går tankarna till Frankenstein när jag läser den här boken, i Tänkarens testamente så är det inte hoplappade kroppsdelar som får liv utan en mekanisk kvinna som får en själ inplanterad men tanken om att kunna styra över liv och död är närvarande.

Inte förrän i den sista delen av boken fattade jag kopplingen till Descartes, jag är helt enkelt för dåligt bildad för att genast fatta. Istället för att ta reda på mer om honom så mindes jag Comenius och hans Didactia Magna, letade fram den och blev sittande. Så fungerar min hjärna. I romanen påminner Schiefauer om den tid de olika vetenskaperna och konsterna var flytande. Konsten och vetenskapen, mekaniken och astronomin, filosofin och matematiken utmanande religionen och skulle på olika sätt kontrolleras. Tänkarens testamente påminner om att tänka fritt inte alltid behöver betyda att tänka rätt men man får ge tänkaren eloge för ett halsbrytande försök.

Vill man höra en riktigt bra litteraturpodd så ska man klicka sig fram till Det gränsar till galenskap, där är Jessica Schiefauer en av de ordinarie medlemmarna och samtalen är alltid intressanta.

Bildkälla: Romanus & Selling