middagen – César Aira
I César Airas kortroman middagen tas jag som läsare med i en strömmande flod av berättande. Ni vet den där känslan av att man som åttaåring ligger under bordet på kalas och lyssnar på de vuxna och skvaller om grannar blandas med extrakryddade skrönor och återkommande poänger som traderats många gånger genom åren.
I middagen tar en 60-årig man med sin åldriga mor till en vän på middag. Vännens hus är som kuriosakabinett fyllt med leksaker från förr och kvällen blir en besynnerlig stund av ätande, skvallrande och förvisande av hustes skatter. När sedan mannen kommit hem och går till sängs så zappar han förbi alla TV ns kanaler och där får se hur det rapporteras om att alla byns döda har rest sig ur sina gravar och nu drar fram som en zombiearmé. De slaktar allt de möter och mannen, som befinner sig mitt emellan vakenhet och dröm, vet varken ut eller in. Hur ska han handla? När gryningen kommer så är han tillbaka i vardagen med en kverulerande mor och förfärlig ekonomi och hans enda idé är att ringa sin vän, kanske kan han reda ut alltsammans?
För mig är den här sortens texter ganska utmanande och det var spännande att läsa, inte så spännande att jag genast kastar mig på fler böcker men helt klart kul att ha läst. César Aira är en argentinsk författare som tycks ha en alldeles speciell skrivprocess, kika gärna på babel från i februari där han håller en skrivarskola!
Senaste kommentarer