1979 – Johanna och Ingrid

Året är 1979 och Ingrid är 46, hon bor i lägenheten i Vasastan och arbetar som gymnasielärare. Så får hon då en ny kollega. Torkel är en bra bit yngre och Ingrid faller handlöst och huvudlöst in i en förälskelse som påverkar hela den lilla familjen som hittills bestått av Ingrid och de två barnen Tom och Johanna. Framförallt är det Johanna som går i sista ring som berörs av mammans nya förhållande och relationen dem emellan blir allt mer komplicerad. Det sätt som Ingrid har uppfostrat sina barn och det som hittills varit norm i familjen kastas omkull, Ingrid känner sig äntligen sedd och bejakad och lever ut i sitt kärleksliv. Johanna är på väg ut i vuxenlivet och vet varken ut eller in. Är de traditionella och borgerliga sättet som de levt hittills plötsligt utbytt mot mockavästar, discodans och en naken man med polisonger som strövar runt i lägenheten? 

Precis som jag skrev om föregångaren 1959 så är 1979 av Helena von Zweigbergk en skickligt berättad relationsroman där den nya tiden med värderingar som omvärderas påverkar karaktärerna. Ett säkert tecken att en bok är riktigt bra är när man blir riktigt irriterad på en eller flera av karaktärerna och såklart är det Torkel som retar mig till vansinne. Mer självgod människa kan man leta efter. Jag gillar också bokens nedslag i en kort tid av familjens liv, man får en utförlig bild av läget just nu och visst finns där ibland tillbakablickar till det som passerat i deras liv men fokus är på livet just nu, just här. Jag själv var 12 år 1979 och jag uppskattar lite extra de tidsmarkörer som påminner om en annan tid men som ändå inte lastar texten. 

Jag ser redan fram emot nästa bok – antar det blir ett nedslag i 1999. 

Bildkälla: Norstedts